”MacFie (kommer en burgare med det namnet också) gick och dog, hela Saltön på begravning. Man kan inte hoppas på en epidemi i den delen av skärgården?”
Johan Croneman, TV-krönikör i DN (25/3).
Runa över Saltön
Svara
Månadsarkiv: mars 2010
Bu för antirasism och mångfald
Anna-Lena Lodenius, journalist och författare, har länge varit en engagerad antirasist. Hennes insatser i kampen mot högerextremismen är berömvärd.
Imorgon torsdag är hon inbjuden till kommunfullmäkige i Karlskrona för att prata kring ämnet invandring och mångfald.
Mot detta protesterar fullmäktiges tredje största parti Sverigedemokraterna. Gruppledaren Richard Jomshof kräver att Anna-Lena Lodenius stoppas (här och här). Med största sannolikhet dagens minst överraskande nyhet. Det är inte ens en nyhet.
Mångfald har ju aldrig varit något som enfaldens företrädare önskat höra talas om.
Sågad Ask
Det börjar brännas i stammen för justitieminster Beatrice Ask. Hennes förslag att misstänka sexköpare ska hängas ut av myndigheterna till offentlig skam och vanära har orsakat begriplig upprördhet.
Regeringschefen Fredrik Reinfeldt nöp till sin minister i Ekots lördagsintervju. Efter lite oroväckande slingerbultande – ”Bea prövar en tanke, alldeles märklig är den inte…” – klargjorde han:
”Vi måste alltid lära oss att skilja på de som är dömda och de som är misstänka annars får vi ju ett glåpordssamhälle.”
Moderata Svenska Dagbladets ledarskribent Sanna Rayman ansåg emellertid igår att statsministern borde pressats hårdare:
”Det räcker inte. Beatrice Asks uttalande är allvarligare än så. En rimlig följdfråga i sammanhanget vore om Reinfeldt är nöjd med att ha en justitieminister som inte ser skillnad på dömd och icke dömd.”
Rayman slår fast att Ask demonstrerat ”en häpnadsväckande inkompetens” (läs hela den utmärkta ledaren här).
Tuffa puckar kommer även från Thomas Bodström (S), som förstås ser en gyllene chans att plocka hem sköna poäng efter Asks formidabla självmål.
Vilket inte är mycket att säga om, ty i sak har Bodström fullkomligt rätt när han på sin blogg skriver:
”Vi kan inte ha en justitieminister som så uppenbart struntar i den mest grundläggande principen för rättssäkerhet: att man är oskyldig tills man är dömd.
Vi kan inte ha en justitieminister som inte skiljer på oskyldiga eller dömda.”
Vanligtvis tycker jag att man helst ska undvika att kräva politikers avgång. Sånt går det annars lätt inflation i, och bär oftast drag av billig plakatpopulism. Att offentliga makthavare gör något klandervärt behöver inte automatiskt betyda att den mest drastiska konsekvensen är motiverad. Det måste finnas sinne för proportioner.
Frågan är dock om inte Ask fällt sig själv så att det dånar i marken. Att acceptera en justitieminister oförmögen att begripa rättssatens elementa är omöjligt, hur man än vrider och vänder på det.
Alliansregeringens trovärdighet lider skada och sänker i synnerhet Moderaternas förtroende, traditionellt ett parti som investerat tungt på området brott och straff. Men främst är det naturligtvis olyckligt för landet och dess medborgare.
Rimligen måste Beatrice Ask antingen förbehållslöst göra avbön. Eller lämna sitt departement i mer kvalificerade händer.
Uppdatering:
Sedan detta skrevs imorse, har Ask böjt sig för den tilltagande kritikerstormen och påstår sig nu ångra sina rättsvidriga uttalanden. Till nyhetsbyrån TT säger hon:
” Javisst gör jag en pudel. Det var klumpigt uttryckt eftersom det kan och har missuppfattats.”
Ursäkta, ”kan och har missuppfattats”? Är det egentligen oss andra det är fel på då? Som det hela i grunden vore en fråga om tolkningsproblematik.
Ordagrant finns hennes förgripliga meningar citerade här. Under torsdagen (19/3) skulle gredelina kuvert sändas till misstänkta sexköpare i syfte att låta dem ”skämmas på torget”.
Under fredagen (20/3) medgav hon att idén med färgen ”kanske” var ”lite dumt”. Men vidhöll och utvecklade sitt resonemang i övrigt. ”Vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta”, sa justitieministern till Aftonbladet , och fortsatte enligt tidningens intervjuare i ”upprört” tonläge: ”Varför ska vi vara tillmötesgående mot de som kränker människor?”.
Personligen tycker jag nog att Beatrice Ask förmedlade sina åsikter på sätt som är väldigt svåra att missförstå. Nästan en hel vecka efter sitt första utspel, förklarar hon istället:
”Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda och regeringen planerar inget sådant förslag”.
Det låter som en typisk omvändelse under galgen, sannolikt föranledd av ett djupt och allvarligt krissamtal med hennes chef Fredrik Reinfeldt. Dessutom tillfogar Ask beskäftigt, med anspelning på den debatt hon förorsakat, att:
”Jag tycker det är bra att så många nu ställer upp för principerna som gäller rättssäkerheten”.
Visst. Dessa många anser säkerligen också att det är just för dessa principers skull, som Beatrice Asks dagar i justitiedepartementet borde vara räknade. Hennes politiska liv kan väl räddas de fåtaliga månader som återstår till valet. Förutsatt att Alliansregeringen klarar den prövningen i september, skulle det storligen förvåna om Reinfeldt inte sedan ger henne silkessnöret.
Regering utan empati och respekt
”Det vore nyttigt med lite mer uppror i leden. Regeringen använder riksdagen som sitt röstboskap. Det är därför det är så jävla skönt att vara vilde. Ta omröstningen om Armenien. Det är klart att vi ska erkänna folkmordet, det har ju för fan ägt rum.
Nu sitter Reinfeldt och beklagar att jag följer min övertygelse. Vad har han för rätt till det? Och den arrogante Carl Bildt! Hur skulle han känna om hans förfäder blev mördade och upphängda på något torg? Det är inte svårare än så. Empati heter det! Respekt för de efterlevande!”
Göran Thingwall, avhoppad moderat och numera frifräsande riksdagsledamot, ger svar på tal i tidskriften Fokus.
Ace Frehley dissar Sarah Palin
Rymdgitarristen från planeten Jendell landade i amerikanske radioprataren Eddie Trunks hårdrocksprogram under måndagen. Den tidigare KISS-medlemmen Ace Frehley skulle prata om solokarriären och sin nya platta Anomaly. Men blev inledningsvis distraherad av en affisch med uppenbart väsensskilt motiv som han råkade se på studioväggen.
ACE FREHLEY: Who’s that on the… Is that Sarah Palin?!
EDDIE TRUNK: Yeah, do you like her?
ACE FREHLEY: She was good for about five minutes.
EDDIE TRUNK: Do you like her look, do you like her politics, or both?
ACE FREHLEY: I’m not crazy about her politics and she reminds me of a girl I used to know in the Bronx!
Hela intervjun finns att höra här.
Dag Vag – de sista entusiasterna
”Idolskapandet har ställt till det och musik har en underordnad roll. Det finns en slit och släng-mentalitet som är obehaglig och ingen artist får en chans att utvecklas. Därför fyller Dag Vag en uppgift, kanske mer än någonsin.”
Stig Vig, frontfigur i Dag Vag, om temperaturläget inom dagens sönderkommersialiserade musikbransch (BLT 20/3).
Den omöjlige ministern
”Det var under de samtalen man trodde sig förstå varför han aldrig fick den ministerpost han så väl förtjänat. Han saknade några för en minister negativa men nödvändiga egenskaper: han lyssnade nämligen på vad folk hade att säga och gav därtill raka svar.”
PC Jersild, författare, skriver minnesord i DN (21/3) om sin nyligen bortgångne vän i kollektivet av bemärkta sommargotlänningar – Carl Johan Åberg (S).
Till vildingarnas land
Ring P1 är ett outhärdligt program. Det sliter sönder vardagsmornarnas harmoni. Det kan i mörka stunder få vem som helst att börja tvivla på om den allmänna rösträtten var en särskilt lyckad idé ändå.
Kategorin som lyfter telefonluren förefaller påfallande ofta vara ensamma backstugusittande samhällshaverister, vilka med bitter emfas vädrar reaktionära åsikter, vars bäst före datum passerade någonstans strax innan Olof Skötkonungs regeringsperiod.
Ett illustrativt exempel är den kvinna ur folkdjupet som ringde programmet i veckan. Hon krävde att staten måste använda hårdare bandage mot män som köper sex. Blotta misstanken om brott skulle räcka för att myndigheterna skulle låta dem schavottera i offentligheten.
Så här lät det:
”Jag vill skicka grälla kuvert till sexköparna, för jag tror att det värsta som kan hända en sexköpare är att någon i omgivningen ska få reda på vad de gjort, frun eller grannen… Vi borde ha gredelina kuvert, det ska vara tydligt, du är misstänkt för att vara ute och köpt sex.”
”Det är lite grann att du får skämmas på torget.”
”Min uppfattning är att poliser är för tillmötesgående mot sexköpare som vill ha handlingarna skickade till jobbet, till advokaten, ja till vilka andra adresser som helst.
”Varför ska vi vara tillmötesgående mot de som kränker människor? Familjen ska få veta vad man håller på med. Jag tror att det tar skruv mycket mer än annat, i den meningen att många kommer att avstå.”
På invändningen om nu dottern i familjen skulle råka öppna brevet, replikerade kvinnan:
”Det är nog lika bra att dottern får veta vilken typ hon har till far. Man måste tänka på att inte skydda fel faktor. Om det är en dotter som blivit utsatt för övergrepp av sin far kanske brevet ger henne mod att berätta.”
Huvudlöst och otäckt resonemang, eller hur?
Förslaget vore som att återintroducera medeltida skamstraff, tyder på en mycket problematisk människosyn och står helt i strid med det civiliserade rättssamhället mest fundamentala principer.
Om endast misstanken räcker för att hängas ut, kan helt oskyldiga människor få sina liv raserade. Att staten självsvåldigt sätter sig över domstolarna är vanligt förekommande i diktaturer. Men sker det i en demokrati har vi snart varken frihet eller trygghet kvar.
Vilken massa förvirrad dynga som Ring P1 sprider, va? Tur att det bara var en vanlig pappskalle!
Okej, som ni säkert redan listat ut har jag bluffat något. Förvisso kunde det lika gärna varit ett typiskt inslag i nämnda program. Men inte denna gång. Det är ingen puckad bagatell, utan avsevärt värre.
De citerade meningarna är ordagrant återgivna uttalanden från justitieminister Beatrice Ask (M), dels från ett seminarium om prostitution i torsdags, dels från en intervju i Aftonbladet dagen efter (läs här och här).
I Aftonbladet medger hon att det där med gredelina kuvert kanske inte var så klokt.
Men står fast vid att brottsmisstanken fortfarande borde gälla för rapportering. Härnäst ska hon ta upp sitt förslag bland regeringskollegorna:
”Jag måste stämma av med dem. De tycker att jag är lite vild ibland.”
Frågan är förstås om vi överhuvudtaget bör ha vildingar i justitiedepartementets topp. Att låta sådana figurer ratta en av statsapparatens viktigaste institutioner riskerar ju att föra oss på kurs mot mål som avspeglar dem själva.
Hundarnas år i Folkpartiet
Folkpartiet i Blekinge har utsett en ung kvinnlig präst som toppnamn till sin riksdagslista. Anna Ekström heter hon, vars deklarerade idépolitiska vision är att bli en ”riktigt go politiker”.
Hur väljarna på ett mer konkret sätt ska tolka denna valplattform har dock hittills varit höljt i dunkel. Men på Facebook under gårdagen fick vi antydan till svar. I sin statusrad skrev Ekström: ”WWJBD -‘What would Jan Björklund Do?’ -Valslogan 2010?”
Bönhörelse direkt blev det från Blekingekommunen Olofström, där Folkpartiet idag kräver att knarkhundar regelbundet ska sättas in på skolor och fritidsgårdar. Folkpartiet på denna ort har för övrigt utmärkt sig genom att vilja ta ifrån kommunens anställda förmånen att dricka kaffe på arbetet.
Socialliberalismen i gläfsande WWJBD-tappning tycks inte helt go’. Snarare, hur ska man säga… en smula okristlig?
I länets residensstad Karlskrona har Folkpartiet inlett valåret med att skaffa en ny gruppledare – Börje Dovstad – som på partiets egen blogg Karlskronaliberalen karaktäriseras som en ”kameraskygg man”.
Jag förstår honom.
Entartete kunst anno 2010
Nyligen bötfälldes en privat TV-kanal i Turkiet för visning av den tecknade serien Tintin utan att ha pixlat kapten Haddocks pipa. De turkiska myndigheterna ansåg att Haddocks bolmande sände fel röksignaler till barnen.
Sånt händer aldrig här. Vi är ju inte Turkiet, gudskelov. Svenska staten avhåller sig från att ingripa mot företeelser som tobak, alkohol och svordomar i barn- och ungdomskulturen. Ingen dras i domstol för dylika ting. Absurda tanke. Tänk vilket ramaskri det annars skulle bli.
Istället idkar våra förlag frivillig självcensur med liv och lust. Det har gått så långt att författarna börjar kvävas av moraliserandet, enligt ett reportage i tidskriften Vi läser.
”De unga redaktörerna är så politiskt korrekta. Jag fick inte ens skriva att gubbar satt och rökte på kafé i Milano i Ludde gör en Zlatan”, suckar Viveca Lärn som nu överväger att lägga av med barnlitteraturen.
Inger Brattström skrev i en ungdomsbok om hur en 16-åring drack starköl. Det skulle hon aldrig gjort. Förlaget krävde ändring till lättöl. Frida Nilsson tvingades stryka ett avsnitt där en gubbe blev salongsberusad av pilsner. Först när hon tagit ifrån gubben pilsnerflaskorna och skrivit att han förätit sig på geléhallon (!) kunde boken gå i tryck.
Löjligt och beklämmande, kan tyckas. Samtidigt sticker det lite i näsborrarna av unken morgonluft från 30-talet. Vad säger det om vår tid när gamla etatistiska rottingidéer om folkuppfostran und gesundheit tagits till heder av marknadskrafterna? Hotet mot den konstnärliga friheten kan uppenbarligen ha fler skepnader än islamistiska angrepp på Lars Vilks och hans blasfemiska rondellhund.
Uppdatering:
Missa inte När MÅLLGAN griper in, träffsäker och mycket rolig satir signerad ”Ankan” i Expressen här.
Christian Dahlgrens Blogg 