”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö…
Ring själaringning över land och vatten!”

Så har det låtit från Skansen i TV sedan 1977, då Georg Rydeberg deklamerade Lord Alfred Tennysons dikt. Rydebergs fallna mantel övertogs av Jarl Kulle, därefter Margareta Krook och sedan snart tio år tillbaka är det Jan Malmsjö som står där i nyårsnatten. Och han stortrivs uppenbarligen med uppdraget.

”Får jag själv välja så läser jag ‘Nyårsklockan’ tills jag dör”, säger Malmsjö till Expressen (30/12). 

Fast det har knappast med någon kärlek till Tennyson att göra. Snarare är det själva egotrippen att glänsa i TV-rutan inför hela svenska folket.

Under min tid som kulturjournalist på Borås Tidning skrev en kulturkollega till mig ett reportage om lyrikens kraft. I artikeln fick ett antal svenska kulturpersonligheter resonera kring poesi. Bland dem som lade ut texten fanns Jan Malmsjö. 

Kollegan satt bredvid mitt skrivbord och gjorde denna intervju per telefon. Lite sådär i förbigående ställdes frågan om Tennysons nyårsalster. 

”Tycker du att det är en bra dikt?”

Jan Malmsjös svar var kort, rappt och mycket bestämt.

”Det vägrar jag att svara på!”