Det är inte svårt att hitta fel och orättvisor i vårt samhälle. Dock är det sällan som vi reflekterar över den kanske intressantaste frågan: varför fungerar det mänskliga samhället så bra som det ändå gör?

Trots allt är de flesta av oss ganska hyggliga personer som inte begår allvarligare brott, stjäl våra grannars tillhörigheter eller hyser primitiva åsikter i stil med att handikappade bör sättas ut i skogen.

Tvärtom är det normala att vi vill samarbeta, hjälpa varandra och att vi vinnlägger oss om att behandla andra – även främlingar – med respekt och vänlighet. Den samhällsorganisation vi tillsammans skapat är egentligen en fantastisk konstruktion av ömsesidighet och nytta.

Någon motsvarighet inom djurens värld finns inte. Där råder djungelns lag, en brutal kamp för överlevnad i en fientlig omgivning. Inga andra däggdjur äger vår förmåga att samverka med individer som inte tillhör den nära familjekretsen. Schimpansen är genetiskt nästan identisk med oss.

Ändå är vårt uppförande radikalt annorlunda. Hur rimmar det med Darwins teori om det naturliga urvalet? Detta kräver ju att vi alla måste vara ohämmat egoistiska för att inte evolutionen skall sätta stopp för möjligheten att föra våra gener vidare.

Steven Pinker, ledande forskare inom evolutionsbiologin, har dock skakat om gamle Darwin ordentligt. Pinker menar att den biologiska utvecklingen gett människan en unik förmåga till språklig kommunikation, vilken gynnat uppkomsten av ett socialt samspel som går utöver gruppen av nära släktingar.

För att gruppen inte skall bryta samman av egoistisk konkurrens har biologin premierat individer med altruistiskt beteende. Och mer än så: ett moraliskt tänkande.

Vi har alla en förprogrammerad känsla för ont och gott, vi känner skam och har ett rättvisepatos. Om någon drar otillbörliga fördelar på andras bekostnad, har vi en medfödd drift att straffa ut snyltaren från gemenskapen.

Det ger onekligen hoppfulla perspektiv för framtiden. Egoistiska samhällsförstörare som Saddam Hussein, Robert Mugabe och Fidel Castro kan hälsa hem. Inte ens naturen gillar dem.

(Borås Tidning 2003-04-04)