Kategoriarkiv: Terrorism

Djurrättsextremismens förryckta världsbild

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 22/10:

Tala om trollen. Som Corren rapporterat slog radikala djurrättsaktivister under onsdagen till igen mot HK Scans anläggning i Linköping och försökte med en olaglig blockad sabotera verksamheten.

Flera deltagare greps för brott mot ordningslagen och vägran att hörsamma polisens anvisningar. Vid visitation fann polisen aktivister beväpnade med kniv och rökgranater.

”Dessvärre har vi under de senaste åren sett allt fler militanta aktioner från djurrättsaktivister där vi ser blockader, smygfilmning, intrång, hot och situationer där de äventyrar andras, djurs och sin egen säkerhet”, kommenterade HK Scan i ett pressmeddelande.

Hur ska vi förstå detta fenomen, egentligen? Sveriges djurskyddslagar tillhör världens mest ambitiösa. Ändå eskalerar djurrättsterrorn. ”Ett för oss växande problem som oroar oss väldigt mycket”, skriver Jeanette Blackert, LRF:s ordförande i Östergötland, i ett mejl till ledarredaktionen.

Magnus Ranstorp, terrorforskare på Försvarshögskolan, har tidigare beklagat att den militanta djurrättsaktivismen inte fått uppmärksamheten den förtjänar: ”Det här är en väldigt allvarlig samhällsutveckling” (GP 23/2 2019). Först helt nyligen har regering och myndigheter börjat komma till insikt.

Center mot våldsbejakande extremism tog i somras fram en övergripande sammanställning av forskning och kunskap om djurrättsrörelsen, såväl på svensk botten som internationellt. Vid sidan av vänsterextremism, högerextremism och islamism har nu även militant djurrättsaktivism klassificerats som del av extremistmiljön i Sverige. På tiden, obestridligen.

Kerstin Jacobsson, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, har sedan 90-talet följt den svenska djurrättsrörelsen. Hon menar att de mer fanatiska anhängarna omfattas av en närmast religiös väckelse kring djurens lidande och drivs av en traumatisk världsbild som för majoritetssamhället är mycket främmande.

Djuren betraktas som utsatta för ett institutionaliserat förtryck av massmordskaraktär, vilket förpliktigar de militanta aktivisterna till handling i en befrielsekamp som – enligt deras aparta logik – är fullt jämförbar med exempelvis motståndet mot Sydafrikas forna apartheidregim. ”De drar också paralleller mellan koncentrationsläger för människor under nazismen och koncentrationsläger för djur”, säger Kerstin Jacobsson (Svensk Jakt 11/2 2017).

Företag som HK Scan i Linköping. Lantbrukare i Östergötland med kor, grisar, höns och andra djur. Jägare som håller viltbeståndet i schack. De skulle alltså vara bärare av samma gränslösa ondska som historiens värsta våldsverkare, av samma skrot och korn som Hitlertyranniets SS-bödlar.

Hyser man en sådan förryckt verklighetsuppfattning, borde det inte överraska med aktivister som är beredda till vilka gränslösa metoder som helst.

Sätt punkt för djurrättsterrorn!

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 21/10:

”Terrorn mot bönderna” hette artikelserien i GP som förra månaden belönades med det prestigetunga journalistpriset Guldspaden för årets främsta grävinsats i kategorin storstadstidning.

GP:s undersökande reporter Michael Vericchio avslöjade svart på vitt hur den organiserade djurrättsrelaterade våldskriminaliteten tilltagit de senaste tre åren. Det har rört sig om minst 200 fall av mordhot, skadegörelse, brandattentat och trakasserier riktade mot svenska mjölkbönder och lantbrukare, inkluderat deras barn.

Som inte det vore skrämmande i sig, har terrorvågen på landsbygden gått nästan helt under övriga samhällets radar. Som Michael Vericchios granskning visade har polisanmälningarna rutinmässigt avskrivits.

Trots att det bland gruppen av militanta djurrättsaktivister cirkulerar rena terrormanualer med handgripliga brand- och bombinstruktioner, har varken polis eller myndigheter intresserat sig för någon kartläggning av denna grova och systematiska, ideologiskt drivna brottslighet.

Dock, tack vare uppmärksamheten i GP började såväl politiker som ordningsmakt äntligen vakna (onekligen en belysande illustration av den professionella journalistikens viktiga roll i demokratin). Regeringen tillsatte en utredning om skärpta straff för dem som begår övergrepp mot landsbygdens djurhållare och matproducenter. Någon gång framöver, eventuellt till sommaren 2021, kan den tuffare lagstiftningen vara på plats.

Det är bra. Men de styrande politikerna är sent ute och agerar alldeles för långsamt, menar Arla Sveriges vd Patrik Hansson på debattplats i tisdagens Expressen (20/10). Hans inlägg andas en fullt begriplig frustration över en situation som tillåtits urarta som följd av rättsstatens svek.

”Bönderna är en hårt arbetande yrkesgrupp som bidrar till våra öppna landskap, biologisk mångfald och en levande landsbygd där folk kan hitta arbete”, skriver Hansson och redovisar en ny undersökning om hur Arlas 2300 mjölkbönder lönats för detta i sin vardagsverklighet.

2 av 10 har personligen drabbats av hot och trakasserier. 6 av 10 mår dåligt på grund av samhällets och aktivisters attityd. Nästan lika många upplever otrygghet på sina gårdar på grund av risken för aktivister. 14 procent av mjölkbönderna funderar på att ge upp och sluta. Vart fjärde barn har känt sig utsatt på grund av föräldrarnas yrke.

Chockerande siffror, utan tvekan. Djurrättsextremisternas skara är liten. Men de orsakar i sin fanatiska hänsynslöshet stor skada och mycket lidande. Det borde inte vara någon oöverstiglig svårighet att få bukt med dem – förutsatt att samhället är tydligt solidariska med bönderna och polisen prioriterar ett krossande av aktivistterrorn mot våra livsmedelsförsörjare.

Terrorn mot lantbruket

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 24/1:

Få länder har en sådan omfattande djurskyddslagstiftning som Sverige. Men för en liten krets urspårade vildhjärnor är det inte nog.

För dem är lantbruksnäringens djurhållning, hur omsorgsfullt den än bedrivs, a priori ett fruktsvärt övergrepp som handgripligen måste bekämpas och de har trappat upp sina aktiviteter under senare år.

Enligt Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har fyra av tio bönder som sysslar med djurhållning utsatts för hat och hot, stölder, trakasserier, brandattentat och annan skadegörelse från dessa militanta, antidemokratiska extremister. Påfallande är deras grovhet, fantantism och gränslöshet.

I vissa fall har till och med lantbrukares barn mordhotats och familjer tvingats söka skyddat boende. Man bör kalla saker och ting vid dess rätta namn. Detta är en form av ideologibaserad terror och den riktas mot en hel yrkesgrupp.

Göteborgs-Posten har i en serie granskande artiklar uppmärksammat fenomenet och även intervjuat en av djurrättsextremisternas ledarfigurer i Sverige, Richard ”Richii” Klinsmeister.

Han har en diger meritlista på sitt samvete som bland annat inkluderar gravskändning (!) och fängelsestraff för brott mot lantbrukare. Nu står han i spetsen för Djurfront, ”radikal djurrättsorganisation som fokuserar på direkt aktion och kämpar för djurens totala befrielse”.

Till GP (23/1) säger Klinsmeister: ”Vår filosofi är anti-speciesism och vi kräver att alla djur ska ha fullständiga rättigheter” och förklarar sin drivkraft som ”kärleken till djuren och hatet mot dess bödlar”.

Det är avslöjande ord. Någon reell skillnad mellan djur och människor vill han och hans kumpaner alltså inte erkänna. Bara det ger skäl till vaksamhet. Klinsmeister et consortes kan utan vidare karaktäriseras som en samling våldsbejakande ekofascister, vars idéer är lika groteska som oerhörda.

Tankegodset som besjälar djurrättsextremisterna är att dödande av djur principiellt är att likställa med mord på människor och djurhållning med fångenskap i koncentrationsläger, vilket då också anses rättfärdiga deras attacker mot svenska lantbrukare.

Men djur är förstås inte människor. Djur uppför sig enligt de programmatiska regler som gäller för deras art och omgivning. Djuren kan inte som människan handla och tänka etiskt, moraliskt eller förnuftsbaserat. Därför är de andra varelser än vi och har ej heller samma värde som vi.

Och den skoningslösa selektion och instinktivt betingade kamp för överlevnad som råder i naturen, kan omöjligen stå modell för en mänsklig ordning. Människan som alltings mått är ett fundament i den värderingsgrund av västerländsk humanism och judisk-kristen etik som vårt demokratiska samhälle bygger på.

Att från en utgångspunkt av ”anti-speciesism” upphöja djuren till människans nivå, betyder samtidigt en devalvering av människovärdet och en urholkning av respekten för mänskligt liv.

”Många har inte riktigt förstått hur allvarligt det här är och vilken situation det innebär för lantbrukare”, säger LRF:s ordförande Palle Borgström om den eskalerande djurrättsterrorn.

Det får man sorgligt nog tyvärr instämma i. Såväl politiskt som polisiärt är detta ett problem som definitivt borde prioriteras högre.

Naivitetens tid är över

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 11/1:

”Jag måste tyvärr ändå säga att Sverige har varit naiva”. Så föll orden när statsminister Stefan Löfven i november 2015 kommenterade Säpos larm om att terrorhotsnivån höjts.

Det stod klart, eller borde stått klart, att vi inom våra gränser hyste ett drivhus för den värsta sorters extremistiska pest sedan nazisterna härjade i Europa. Att det mitt ibland oss fanns en växande skara människor som kunde svära trohet till den islamistiska mördarideologin må ha varit svårt att ta in.

Men det fredliga Sverige fann sig plötsligt att ha blivit en framträdande exportör av jihadistrekryter till Islamiska statens barbariska regemente i Mellanöstern. Mängden var per capita störst i EU näst Belgien. Våra bägge länder betraktades internationellt som ”sovande”, lätta ducka under radarskärmen i och undvika myndigheternas kontroll.

Säpo konstaterar numera på sin hemsida: ”Antalet individer som finns inom de våldsbejakande extremistiska miljöerna i Sverige har ökat väsentligt under senare år. Vi har gått från att tala i termer av hundratals till tusentals”. Dit hör både politiska höger- och vänsterextremister, men flest är gruppen radikala islamister.

”Det största hotet är idag en ensamagerande gärningsperson med våldsbejakande islamistisk bevekelsegrund. Med ensamagerande menar vi personer som agerar på egen hand eller tillsammans med någon annan”, skriver Säpo.

Redan i december 2010 gick en sådan person från ord till handling. I centrala Stockholm, nära Drottninggatan, exploderade två bomber i ett självmordsattentat, vars enda offer som genom ett mirakel bara blev terroristen själv – Taimour Abdulwahab, född i Bagdad och uppvuxen i Tranås. Ohyggligt värre blev det i april 2017, då IS-sympatisören Rakhmat Akilov från Uzbekistan stal en lastbil och körde in på Drottninggatan.

I somras dömdes han till livstids fängelse och utvisning för terroristbrott med fem mord och 119 mordförsök på sitt samvete. Akilov var dock rena amatören jämfört med de misstänkta IS-terroristerna från Uzbekistan och Kirgizistan som denna vecka ställts inför skranket i Stockholms tingsrätt.

Ska man tro Säpo och åklagaren planerade de att tillverka en gigantisk bomb att detonera på ett välbefolkat ställe i vår huvudstad. Hur många döda och skadade hade vi då tvingats räkna? Bara tanken ger isande kalla kårar. Aldrig att en statsminister eller någon annan ska kunna kalla Sverige för naivt igen.

Kampen för att kväsa den våldsbesatta ideologiska extremismen måste tas på blodigaste allvar.

Nog nu av slapphet

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 14/2:

Rakhmat Akilov borde aldrig fått uppehålla sig här. Han kom från Uzbekistan, flyttande runt i en rad europeiska länder innan han kom till Sverige hösten 2014 och begärde politisk asyl. Migrationsverket fann inga sådana skäl. Det gjorde inte heller Migrationsdomstolen efter att Akilov överklagat beslutet. Utvisning nästa?

Ja, egentligen. Men utvisningen verkställdes aldrig. Akilov kunde istället driva vind för våg. Under 2016 hamnar han på Säpos radarskärm. Säkerhetspolisen noterar att Akilov lockas av islamisk extremism och dödskulten IS, men i det fallet är han en bland många. Säpo kan inte punktbevaka dem alla. Akilov bedöms inte vara i färd med att planera terror och slinker igenom.

Fredagen den 7 april 2017 stjäl han en lastbil i Stockholm, kör in bland folkvimlet på Drottninggatan. Fem människor dödas, tio skadas svårt.

I den nu pågående rättegången framkommer hur Akilov i sin mobil samlat på sig filmer av bestialiska IS-avrättningar, hur han svär trohet mot IS, hur han förbereder sitt vidriga terrorattentat på svensk mark med hjälp, stöd och uppmuntran från personer kopplade till IS. Rakhmat Akilov skulle aldrig fått gå lös, det är lätt att konstatera idag.

Ändå kunde han i över två år flyta omkring i det växande skuggsamhälle som etablerat sig i migrationsströmmarnas kölvatten. Så kan vi inte ha det. Med ett ansvarsfullare och bättre fungerade system borde Akilov hållits i förvar tills han skickats ut – i synnerhet sedan Säpo fått ögonen på honom.

Islamiska statens självutnämnda kalifat i Syrien och Irak är besegrat och snart helt utraderat. Men deras terrorideologi finns kvar som ett allvarligt hot. I denna stund beräknas Sverige hysa omkring 2000 farliga våldsbejakande jihadextremister. ”Tillväxten ökar ju hela tiden”, varnande avgående Säpochefen Anders Thornberg på årets Folk- och försvarskonferens i Sälen.

Som om inte problemet med återvändande IS-rekryter vore illa nog, handlar det om ”personer som blir självradikaliserade, personer som stannar i vårt land och kan få för sig att begå ett terrorattentat med enkla medel som en kniv eller ett fordon” (Aftonbladet 17/1). Thornberg medgav att Säpo inte ensamt klarar uppgiften att hålla dem i schack.

Utan en kraftfull, sammanhållen och brett verkande strategi för att kväsa den islamistiska extremismen, är risken av fler terrordåd i Sverige liknande Rakhmat Akilovs dessvärre allt annat än försumbar.

Akilov. Fick gå lös tills det var för sent.

Stoppa ondskan i grind

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 4/8:

De försökte föregå apokalypsens fyra ryttare och upprätta ett eget dödsrike i askan av all mänsklig civilisation de kunnat förstöra. Inte sedan Hitlertyranniets naziterror har världen upplevt ett sådant totalt samvetslöst, fanatiskt, destruktivt, våldsdyrkande barbari.

Men i sin perversa hybris att vilja frammana Harmagedon står de nu inför undergången själva. Enbart brinnande rester återstår av Islamiska statens utropade kalifat i Syrien och Irak.

Med risk för att vara övertydlig – men det tycks nödvändigt i en fredsskadad idyll som Sverige där förståelsen av begreppet ”ondska” fallit i träda – har IS inte kunnat tryckas tillbaka genom dialog, förhandlingar och vädjan om att ta reson. Det enda möjliga sättet att svara den islamistiska mördarkultens jihadister har varit med kulor och krut. En ohygglig massa kulor och krut. Precis som det en gång krävdes för att krossa nazisternas Förintelsekorståg i Europa.

Hitlerväldet och IS har inte varit lika i varken resurser eller skepnad, men når samma grad av ondskefull natur. Därför är det befogat att karaktärisera IS som en urspårad, utopisk nazivariant av islam – bara för att göra det begripligt vilken sorts rörelse av kompromisslös brutalitet och avgrundsdjupt människoförakt vi har att göra med.

Det är känt att omkring 300 personer, enligt Säpos uppskattning, valt att lämna vårt land för bödelstjänst hos IS. Medan dess idag krympande kalifat snart är utraderat, har frågan uppstått hur på plats gripna IS-jihadister från Sverige ska hanteras.

Eftersom de inte varit reguljära soldater, utan stridande terrorister, vore det fel att kalla dem krigsfångar i vanlig mening. Utsikten att de skulle transporteras tillbaka hit kan knappast anses önskvärd, även om svenska myndigheter och politiker ännu verkar tämligen handfallna i saken.

Bäst vore att följa nyligen avgångne inrikesminister Anders Ygemans tidigare förslag att tillfångatagna IS-svenskar i första hand ska dömas och straffas i Irak (SvD 14/7). Signalen om att naivitetens tid är förbi måste vara glasklar.

Har man gått i sold hos IS och gjort deras värderingar till sina, har man mält sig ur vårt demokratiska samhälle. Principen när det gäller återvändare bör således vara att – så långt det är förenligt med internationella konventioner – jihadister med dubbla medborgskap fråntas sitt svenska pass och de med uppehållstillstånd bara kan glömma det.

Övriga återvändare som dyker upp och som vi inte kan porta (då ingen får göras statslös), är odiskutabelt att klassa som överhängande hot mot rikets säkerhet. Enda alternativen som någon ska kunna räkna med är domstol, fängelse, noggrann övervakning och omhändertagande av barn som tragiskt släpas med av sina terroristföräldrar.

Sverige får aldrig – aldrig! – vara landet som visar undfallenhet mot ondskans hantlangare.

Krossa terrorideologin!

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 7/6:

Denna onsdag är lilla Blekingekommunen Sölvesborg belägrat av tillresta hårdrockare i alla åldrar, från när och fjärran. Det är omåttligt populära Sweden Rock Festival som öppnar portarna för 26:e gången i en fyra dagars heavy metal-fest med legendariska Aerosmith som huvudattraktion.

Den epok då hårdrock betraktades som något subversivt och för vuxenvärlden främmande känns oändligt länge sedan. Numera har denna subkultur blivit generationsöverskridande familjeunderhållning. Sweden Rock har för många metaldiggare blivit en lika kär sommartradition som nypotatis, nubbe och sill.

Festivalsäsongens höjdpunkt för Östergötlands del är givetvis Bråvalla vid månadsskiftet. Få vill väl missa det stora dragplåstret Håkan Hellström? Tyvärr faller dock en orons skugga över konsertsommaren.

Efter terrordådet i Manchester den 22 maj, där en självmordsbombare gjorde Ariana Grandes spelning till scen för död och lemlästning av stjärnans unga fans, kan hotet om upprepade ohyggligheter inte tänkas bort. I minnet finns också det bestialiska attentatet mot konserthallen Bataclan i Paris 2015, då 89 personer mördades och över 300 skadades under ett framträdande av gruppen Eagles of Death Metal.

Det är uppenbart att den islamistiska slaktarideologins samvetslösa anhängare har intensifierat sin blodindränkta verksamhet sista tiden. Varje plats där människor samlas är ett potentiellt slagfält för dessa på hatets och illviljans perversa frälsningslära berusade fanatiker. Det vet vi av bitter erfarenhet från gatorna i Nice, Berlin, Stockholm och – återigen! – London i lördags.

Att vi måste kalkylera med musikfestivalernas folkhav som lockande måltavlor för terroristerna är talande för hur långt det har gått. Risken må vara tämligen begränsad (förhoppningsvis), men den finns och lägger sin glädjedämpande sordin över alltihop ändå. Arrangörerna tvingas skärpa säkerhetsåtgärderna och samverka intimare med myndigheter och polis. Men det är givetvis omöjligt att göra varje festivalområde till en ointaglig fästning mot galningar som inte skyr några medel.

Samtidigt är det direkt oacceptabelt att våra livsvillkor ska behöva förmörkas av den extremistiska pesten. Terrorn kommer inte att försvinna förrän ideologin bakom den har besegrats.

Därför är det en nödvändig civilisatorisk plikt att stenhårt slå ner på varje uttryck av den vämjeliga religiösa fundamentalism som jihadisterna representerar. Om inte annat är det sannerligen dags att börja inse det nu.

Det är ofattbart att Sverige utmärkt sig som exportnation av hundratals villiga IS-krigare till Mellanöstern. Hur har en sådan drivhusmiljö för den värsta sortens mördarband sedan nazisterna härjade fritt i Europa kunnat uppstå i vårt land? Hur har svenska staten, vars grundläggande uppgift är att skydda sina medborgare mot inre och yttre faror, slappt kunnat ge skattebidrag till organisationer som förknippas med extremistiska agendor och stöd åt terrorsekter?

Icke ett uns av naivitet, relativisering och tveksamhet får längre råda: för islamister som predikar, bejakar eller utövar intolerans, hat och våld finns inga ursäkter, ingen plats i vårt samhälle. Det ska minsta barn ha klart för sig.

En naken ondska

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 24/5:

Musiken förhöjer livet, inspirerar, ger världen extra lyster. Särskilt påtagligt är det i uppväxtåren då vi är som mest mottagliga och formbara. Våra favoritartisters musik får en speciell sorts emancipatorisk, stärkande kraft. Sällan blir glädjeberusningen lika fullkomlig som när man i ung ålder får uppleva sin idol på en livespelning.

Vilken pirrande förväntan måste det inte funnits bland alla dessa barn och ungdomar som samlades för att se den amerikanska popstjärnan Ariana Grande uppträda i Manchester. Vilken bottenlöst djävulsk överraskning som något sjukt, förvridet sinne hade planerat för dem. Döden som finalnummer.

Strax efter att sista låten klingat ut i den sena måndagskvällen och publiken började lämna konsertarenan, förbyttes feststämningen ögonblickligen till ett blodigt, fasansfullt inferno. Bomber utlösta för att sprida maximal förödelse, slita sönder så många unga liv som möjligt.

Inga andra ord än naken ondska finns för detta sällsynt vämjeliga illdåd, som mördarsekten IS uppgett sig stå bakom. Minst 22 döda och omkring 60-talet skadade blev terrorns mörka skörd denna gång.

Det förblindade ideologiskt religiösa hatet som motiverat senaste årens samvetslösa terrorattacker mot oskyldiga människor i Europa har vi i Sverige nyligen själva drabbats av. Och kan drabbas av igen. Alla är vi potentiella måltavlor och Manchester är ytterligare en brutal påminnelse om det.

Den utstuderade hänsynslösheten i terrordåden tycks vara en direkt följd av att IS är på reträtt i Mellanöstern. I takt med att området för deras ”kalifat” krymper i Syrien och Irak uppmanar de sina anhängare i väst att gå till intensifierad straffoffensiv mot oss, ”de otrogna”, på vår egen hemmaplan.

Det är en ragnarröksartad kamp från de perverst dödsdyrkande fundamentalisternas sida som inte känner några kompromisser på vägen mot avgrunden. Myndigheter och politiker måste effektivisera det polisiära arbetet för att hindra nya terrordåd och oskadliggöra det öppna samhällets fiender.

Men i sorgen över offren i Manchester och i medkänslan till deras anhöriga, får vi samtidigt inte låta IS förlama oss och fördunkla morgondagen för våra barn. Höj säkerhetskraven och öka kontrollerna kring konserterna, ja.

Men musiken får aldrig tystna, artisterna måste fortsätta att turnera och möta sin publik, ung som gammal. Att bevara hoppet, glädjen och livslusten är nödvändig motståndshandling mot allt vad IS representerar.

Terrorn misslyckades

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 10/4:

Fredagens blodiga terrordåd i Stockholm var en fasansfull upprepning av vad som skett i Nice, Berlin, London. Den vidriga metoden att köra in tunga fordon i folkmassor är helt i enlighet med mördarmanualen som den islamistiska dödssekten IS uppmanat sina anhängare i västvärlden att praktisera mot oss ”otrogna”. Hjältestatus och riklig belöning i paradiset utlovas i gengäld.

Skörden denna gång blev att fyra människor förlorade sina liv – däribland en elvaårig skolflicka – samt flera allvarligt skadade (att dödstalet stiger kan tyvärr inte uteslutas). Att detta hänt på Drottninggatan, mitt i vår egen huvudstad, illustrerar åter med brutal tydlighet terrorismens blinda skoningslöshet och avgrundsdjupt ondskefulla natur.

Men inget tyder på att den fick någon framgång, snarare tvärtom. Glöm att Sverige skulle låta sig knäckas av skräck, panik och splittring. Ljuset bröt omedelbart igenom mörkret. Polis och räddningstjänst agerade kraftfullt och effektivt. En misstänkt gärningsman blev snabbt gripen.

Statsminister Löfven uppträdde precis som vi har att kräva av en regeringschef när valörerna prövas i stunder som denna: beslutsamt, samlande, förtroendeingivande. Ledarna för övriga riksdagspartier slöt värdigt upp, även kungahuset visade berömligt färgen med värdefulla bidrag till deltagande, lugn och enighet.

Det officiella Sverige stod rycken på ett mycket starkt och professionellt vis.

Lika, om inte mer, imponerande var hur civilsamhället klarade chocken. Storstadens vanliga människor slöt leden, höll ihop, hjälpte varandra. Det överväldigande intrycket var en kollektiv manifestation i nödens timme av tillit, humanitet, behärskning, praktisk solidaritet och värme. Vilket fantastiskt bevis på motståndskapitalet som den svenska folksjälen rymmer.

Mentaliteten påminner närmast om britternas och deras legendariska sätt att hantera tuffa påfrestningar. Bor det möjligen inte en blågul Winston Churchill i våra hjärtan?

Terrorn kom till oss, exponerade sitt sataniska ansikte och tog ett skändligt byte av oskyldiga offer. Men led samtidigt ett direkt nederlag.

Svenskarna darrade inte från att möta hatets utmaning, vi bröt inte ihop av rädsla, förvirring och undfallenhet. Vårt samhälle demonstrerade en kombination av gemensam fasthet och omsorg, som terroristerna får lika svårt att krossa som urberget självt.

Satans mördare!

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 7/4:

Vi anade att det skulle kunna hända. Och nu har det hänt. Sverige är i chock efter den brutala terrorattacken som drabbat centrala Stockholm. Denna djävulskt omänskliga gärning har färgat fredagen med blod och död.

Senaste uppgifterna talar om minst tre döda och åtta skadade, samtliga nedmejade av en lastbil som sägas varit kapad. Tillvägagångssättet bär uppenbar likhet med tidigare IS-relaterade terrordåd som skakat Europa, som det fasansfulla lastbilsmassmordet i franska Nice den 14 juli förra året.

Helt klart är att den som gör sig skyldig till ett sånt här barbariskt angrepp måste vara från alla normala sinnen och medmänskliga reflexer, som vanligen är satta ur spel av den blinda fanatismens mordiska berusning.

Vår epok är en epok präglad av terror. Att inte även Sverige skulle utsättas för den helvetiska våldsvåg som skördat så många offer i våra europeiska broderländer och i övriga världen vore förstås ytterligt naivt att tro. Terrorn erkänner inga gränser. Varningar har hörts länge och i massor.

Likafullt går det inte att känslomässigt förbereda sig på en fruktansvärd händelse som denna. Det isar krampaktigt ända in i märgen. Den spirande aprilvåren 2017 kommer för oss alltid vara förknippad med vad vi i denna stund tvingas genomlida.

Förtvivlan, rädsla, förvirring, vrede och djupaste sorg har tagit vårt land i ett mardrömsaktigt grepp. I våra tankar är offren och deras anhöriga, banden knyter oss samman i vetskapen om att dessa människor lika gärna kunde varit du och jag.

Men ur detta måste vi komma starkare, mer beslutsamma än någonsin att försvara vårt öppna demokratiska samhälle och humanismens värden. Terroristerna vill att vi ska försvagas av skräck och böja knä inför deras förryckta anspråk. Aldrig! Aldrig!

Vi ska resa oss upp ur denna hemska dags erfarenhet. Vi ska lugnt och metodiskt bekämpa ondskans hantlangare. Vi ska orubbligt slå vakt om Sverige som frihetens och medmänsklighetens land. Vårt budskap till dem som hatar oss är detta: ni har valt fel måltavla, ni är dömda att förlora.