Kategoriarkiv: Skola och utbildning

Avskaffa skolplikten

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 31/10:

Politiker älskar skolan. Få offentliga institutioner är så lockande att sätta ideologisk prägel på. Vilket knappast är konstigt om man ser det ur ett krasst makthavarperspektiv. Kontrollerar du skolan, kan du forma det uppväxande släktet och säkra din framtida ställning.

Den gamla överhetsstaten bedrev oblyg indoktrinering i konservativ nationalism och medborgerlig disciplinering, något som Herbert Tingsten skärskådade i sin läsvärda klassiker Gud och fosterlandet. Studier i hundra års skolpropaganda. Boken utkom 1969 och då blåste istället radikala vindar.

Socialdemokraterna gick på offensiven för att göra skolan till en likriktare i social fostran, där vänsterideal om jämlikhet och solidaritet stod i förgrunden. Men utbildningspolitiken skulle även enligt Olof Palme ha som mål att ge Sverige ett ”kraftigt tillskott i form av ekonomisk avkastning”.

Det målet kvarstår ännu. Hur ofta betonar inte politikerna utbildning som central faktor för vårt lands möjligheter att konkurrera på den globala marknaden? Annars är det nu Folkpartiet som dikterar trenden: S-flummet ska bort, medan faktakunskaper och disciplinering ska in. Det ordas gärna kring individuell utveckling. Mitt intryck är dock att den politiskt definierade samhällsnyttan alltid har högst prioritet.

Har det gått bra? Enligt PISA:s mätningar har svenska elever sämre kunskaper än OECD:s genomsnitt. Betrakta det som ett betyg på skolplikten och det instrumentella statsintresse den är uttryck för. I Finland har man vänt på steken. Ingen plikt att gå i skolan finns.

Men väl en skyldighet för barnen att skaffa sig allmänbildning, läroplikt. Undervisningen kan utformas på eget sätt, exempelvis i hemmet. Individens behov är alltså det viktigaste och resultatet är talande: i PISA:s ranking är finska elever bäst i världen.

Dum lag, vissen präst

Publicerad den av
3

Den blomstertid nu kommer. Doften av syrén minner om skolavslutning, stundande sommarlov och oceaner av löftesrik frihetstid. När jag var elev i grundskolan brukade alltid terminens final ske i kyrkan på torget hemma i Kungsbacka. Vi sjöng några gängse psalmer, prästen stod i predikstolen och sa något sömnigt som ingen egentligen lyssnade på. Och sedan var det bra med det. Portarna slogs upp, school’s out!

Religion har aldrig varit min grej, lockelsen är obefintlig, jag väl född ateist. Ändå tycker jag att skolavslutningarna i kyrkan var fin ritual, en markering av högtidlighet som förstärkte stundens betydelse och gav relief åt vad som väntade. Numera är tydligen denna tradition förbjuden.

Religion och skola ska inte blandas ihop, det är rätt. Vi behöver dock inte bli oflexibla, fyrkantiga paragrafryttare på köpet. Särskilt som det fortfarande är fritt fram att stänga in barn i religiösa friskolor av mer eller mindre doktrinär natur. Men någon timme i kyrkan innan sommarlovet börjar, det är klassat som kriminellt. Logik, någon?

I Linköping når mig nyheten att brott är på gång i mitt grönbete nere i Blekinge. Det är prästen Ann-Louise Trulsson i Fridlevstad församling som tänker trotsa lagen, hålla avslutning i kyrkan och säga de förgripliga orden ”Gud välsigne er” till ungarna. Hennes kommentar i media är lakonisk: ”Skolinspektionen kommer inte åt mig”.

En skitgrej? Tja, i normala fall skulle jag knappast ens som förtappad, liberal hedning bli direkt upprörd. Snarare känna viss sympati. Men till saken hör att Ann-Louise Trulsson även är distriktsordförande för Kristdemokraterna i Blekinge. Dessutom har hon tidigare varit ordförande i Karlskrona kommuns utbildningsnämnd.

Principiellt blir det därför extra intressant att hon öppet deklarerar sig strunta i både Skolinspektionen och gällande lagstiftning. Denna lagstiftning kan man anse tramsig, dum och debattera rimligheten i. Men det är inte okej att självsvåldigt sätta sig över den. I synnerhet som man samtidigt är politisk representant för vårt demokratiska system. KD borde förstå bättre än att tillåta en sådan vissen vitsippa i rabatten.

Vad är bäst för eleverna?

Publicerad den av
Svara

Min senaste krönika i Sydöstran, publicerad idag:

Det stormar kring utbildningsväsendet i Karlskrona. Igen. Barn- och ungdomsförvaltningen har beslutat att stänga en liten trivsam skola i Skrävle. De drabbade på landsbygden är upprörda.

Åter anses centralorten gynnas på bekostnad av kommunens övriga delar. Barnen far illa när de måste flytta till större och otryggare enheter, sägs det. Och är småskolorna hotade, hotas även glesbygden att ytterligare utarmas. Vad hände med den stolta parollen ”hela Sverige ska leva”?

Förvaltningschefen Maria Persson står dock rak i blåsten: ”Jag har ju inte landsbygden för ögonen när jag försöker få ihop verksamheten gällande skola och förskola i kommunen. Jag måste i första hand se till hur vi ska klara kvaliteten där för de pengar som vi får tilldelade”.

En del menar att denna uppfattning är cynisk. Jag anser den klok. Då kommunens resurser sannerligen inte är obegränsade, måste våra beslutsfattare våga sätta ned foten och prioritera. I detta fall bör väl elevernas bästa vara vägledande. Och vad gäller då? Låt mig hänvisa till det legendariska skolrådet Mats Hultin Craelius (1922-2008).

Han arbetade från mitten av 60- till början av 80-talet som ansedd expert på utbildningsfrågor vid Världsbanken i Washington. Som sin stora uppgift hade han att hjälpa u-länder i Latinamerika, Afrika och Sydostasien att bygga upp fungerande skolor.

För att detta skulle gå vägen, var förstås Världsbanken samtidigt tvungen att ha ett omfattande utvärderingssystem för att mäta effektiviteten och kvaliteten i de olika ländernas utbildningsprogram.

Slutsatsen som Mats Hultin Craelius kunde dra var entydig. Varken lokaler, klassernas storlek, skolornas placering, et cetera, spelade någon egentlig roll. Den viktigaste, allt överskuggande faktorn handlade om en sak: kvaliteten på lärarkåren. De länder som satsade på sina lärare gav barnen störst chanser att trivas och lyckas i skolan. Vilket man kanske borde tänka på även för Karlskronas del.

Sedan kan vi naturligtvis inta den ideologiska hållningen att landsbygdens småskolor är värda att behålla av andra skäl. Men då rör vi oss från utbildningspolitik till regionalpolitik.

Sverige har i decennier satsat hundratals skattemiljarder på att hela landet ska leva. Utvärderingar finns i massor (av ESO, Nutek, med flera) och samtliga pekar samstämmigt åt ett håll: vi kunde lika gärna elda upp pengarna. Insatserna har inga bestående effekter, urbaniseringen fortsätter ändå.

Tråkigt? Visst. Men avgör själva hur vi ska hantera den kunskapen.

Humaniora i strykklass

Publicerad den av
Svara

Antagningarna till höstens kurser på Stockholms universitet är klara, rapporterar SvD. Och tidningen konstaterar en tydlig tendens. Intresset är synnerligen klent för ämnen som de rasistiska idéernas historia, norsk språk och kultur, tjeckisk skönlitteratur och sakprosa, portugisiska, teaterhistoria, etc.

Antingen har kurser som dessa ytterst få sökande. Eller inga alls. Desto populärare är att plugga reklam och PR, juridik eller företagsekonomi. Lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv är bara att gratulera. Deras uppmärksammade kampanj mot humaniora inom den högre utbildningen har tydligen gett effekt.

Till dem som enbart anser besväret värt att beskåda världen genom den snäva marknads- och tekniknyttans sugrörshorisont, vill jag dock erinra om några i sammanhanget passande humanistiska ord från Birgitta Trotzig:

”Det finns ju folk som tycker att detta mjuka gräs, poesin, verkligen är hö, utklädsel och löjlighet – något som i varje fall inte kan tänkas ha någon betydelse för samhällens utveckling. Men den första verkliga sprickan i den stalinistiska muren var inte någon motideolog, utan Pasternaks trevande skimrande fragmentariska och på många sätt lyriska livsskildring i Doktor Zjivago.”