Skrivit i Corren 16/4:

Sverige ska ha lägst arbetslöshet i EU 2020. Det målet har Stefan Löfven, fackbasen som blev statsminister, bundit sig vid. ”Jag är besjälad av jobben”, bedyrade han i Expressen 13/4.

Den liberale nationalekonomen Sven Rydenfelt brukade säga att arbetslöshet orsakas av brist på företagare. Det är således svårt att vara ”besjälad av jobb” utan att vara besjälad av företag. Vilka ska annars producera de resurser som gör jobben möjliga? Vilka ska anställa? Vilka ska få bukt med arbetslösheten, i synnerhet bland ungdomar och invandrare?

De flesta jobb skapas i små och medelstora företag, men Löfven tycks antingen kallsinnig eller oförstående för sambandet. I annat fall skulle väl inte hans rödgröna regering satsat på ett batteri av skattehöjningar i vårbudgeten, som gör det dyrare att anställa och att bedriva näringslivsverksamhet i Sverige?

”Den jobbfientliga politik regeringen driver kommer leda till att fler människor hamnar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder”, menar Svenskt Näringsliv. ”Förslagen har en sak gemensamt – de slår alla hårt mot små och växande företag i Sverige”, konstaterar Företagarna.

Samtidigt som de flesta länder i vår omvärld strävar mot att förbättra sin konkurrenskraft och marknadsposition, gör Löfven i praktiken tvärtom vilket snarare är ett recept för ökad arbetslöshet i den närande sektorn.

Hjälp på traven har statsministern fått av sina tidigare fackföreningskollegor i Linköping, där Livsmedelsarbetareförbundets strejktrupper belägrat Ingeborgs bageri och påtvingat det lilla företagets ägare ett kollektivavtal som är bortom deras finansiella horisont.

Konsekvensen är att bageriet nu fått säga upp sin enda fackligt anslutne anställde. Att det saknas pengar i kassan till den fördyrande kollektivavtalslönen vägrar facket godta och hotar att ta saken från lokal till central nivå. ”Vi försöker rädda ett jobb”, förklarar Livs ombudsman (Corren 15/4).

Den gamle Metallordföranden Stefan Löfven är besjälad av jobb, som ska trollas fram genom öka skattekostnaderna för företagen. Livsmedelsarbetarförbundet vill rädda ett jobb, som genom deras egen utpressning prissatts högre än vad det aktuella företaget har råd att betala. Facklig ekonomi och logik är inte lätt att begripa sig på.

Välkommen till arbetarrörelsens Sverige. Eller ska man säga arbetslöshetsrörelsens?

Skrivit i Corren 26/3:

Livsmedelsarbetarförbundet, gren av Sveriges mäktigaste särintresseorganisation LO, spänner musklerna mot Ingeborgs bageri i Linköping som inte vill ha deras kollektivavtal. Sedan några dagar är det lilla företaget på Hunnebergsgatan försatt i blockad.

Fackliga vakter i brandgula västar patrullerar med sammanbitna miner utanför entrén. ”Vi ger oss inte förrän vi har ett avtal påskrivet”, säger LO-Livs förhandlingschef Gerald Lindberg, som hotar att trappa upp striden genom att strypa leveranserna till bageriet och begära sympatiåtgärder från övriga fackförbund (Corren 25/3).

Facket är i sin fulla rätt att statuera exempel på detta Jimmy Hoffa-liknande vis. Men är det rimligt? Ingeborgs bageri har ägts i ett halvår av Ahmed och Sema Mehdi.

Lönsamheten är ännu inte på den nivån att fackets dikterade lönekrav går att uppfylla. ”Vi är inte uppe på noll än. Det är därför vi inte har råd att skriva på kollektivtal”, förklarar Sema Mehdi till Corren. Fast varför skulle facket ta sådana hänsyn?

Uppenbarligen driver LO hellre bageriet i konkurs och spär på arbetslösheten, än avstår från att utnyttja sin fulla vapenarsenal – inte minst i avsikt att skrämma andra företagare till lydnad och underkastelse. Dagens kollektivavtalssystem är både principiellt stötande och strukturellt osunt.

Modellen fungerar som en kartell, där arbetsgivarnas och fackets särintresseorganisationer sluter bindande överenskommelser som gäller alla företag och anställa inom en viss bransch.

De enskilda aktörerna A och B kan inte ställa sig vid sidan av med egna uppgörelser, utan att drabbas av stenhårda repressalier från den utomstående och resursstarka aktören C. Därmed sätts en fundamental regel i marknadsekonomin ur spel, nämligen den fria och individuella kontraktsrätten.

Att facket kan pressa företagare att skriva kontrakt mot deras vilja blir en form av tyranni, som borde vara väsensfrämmande i ett öppet och modernt samhälle.

Då Sverige saknar grundlagsfäst individuell kontraktsrätt som skydd mot fackliga övergrepp, missgynnar rådande kartellbildning särskilt den okvalificerade arbetskraften som inte tillåts konkurrera med realistiska löner. Kombinerat med det höga skattetrycket är konsekvensen att massor av jobb prissätts för högt och stora sysselsättningsproblem skapas.

Men viktigare är tydligen att LO:s maktställning förblir ograverad.

Fackets blockadvakter utanför Ingeborgs bageri i Linköping.