Hon blev uppmärksammad för sina konstinstallationer med vatten som tema. Det flytande anslaget finns även i hennes bilder. Nu öppnar den första utställningen med Meta Isæus-Berlins måleri i Linköping. Om detta skriver jag på Correns kultursida idag (9/6):

Linköpings konsthall Passagen ger i årets sommarutställning rum för ett särpräglat personligt universum när Meta Isæus-Berlin visar valda delar av sitt samlade måleri. För den breda publiken är hon mest känd för dramatiska vatteninstallationer, i synnerhet på mässan BO 01 i Malmö där bland annat ett kök sänktes ner tre meter i jorden och vattenfylldes. Även hennes drömska, surrealistiska bildkonst bär tydlig prägel av vattnets slingrande, flytande natur i uttrycket.

– Jag för aldrig in det medvetet. Vattnet är en del av mig, helt enkelt. Det finns också många ingångar till vattnet, vad som finns under ytan och över, liv och död. Vattnet tar aldrig slut. Precis som färgerna, säger Meta Isæus-Berlin.

Hon kallar sig färgoholic med ett skratt (”oj, jag uppfann visst ett nytt ord”) och betonar att det inte är motiven som är hennes främsta intresse i skapandet.

– Det är sättet att måla och färgvalet. Sedan kan det föreställa lite vad som helst. Mina färger är delikata och förbryllande. Jag märker att människor blir tysta och liksom inhalerar målningarna när de besöker mina utställningar. Det tycker jag är roligt att se.

Retrospektiven på konsthallen innehåller flera bilder som sällan eller aldrig visats förr. Meningen är inte att det ska vara någon pedagogisk genomgång, utan främst ge en bra upplevelse. Här finns Meta Isæus-Berlins första oljemålning från 1980, ett spanskt stilleben, till hennes senaste verk från 2012 med titeln La Mer. Där är en kvinna omsvept av ett böljande hav. Linjen mellan då och nu?

– Det är euforin i att måla. Jag försöker återvända till samma tillstånd, den stora friheten att vara i sitt rätta element, tyngdlösheten.

Hon har även tagit med en serie porträtt av sina vänner, fångade mitt i livet utan den representativa upphöjdhet som annars brukar vara fallet i genren.

– I vanliga fall kommer ju människor till mig och vill bli avporträtterade. Jag tyckte det var kul att vända på steken och istället söka upp några jag känner och be dem att bli porträtterade. Någon har sagt att bilderna är som att se själv i hallspegeln när man kommer hem från jobbet. Och det tycker jag är det vackraste.

Några fler installationer blir det inte, slår Meta Isæus-Berlin fast. I fortsättning är det bildkonsten som gäller.

– Det är skönt att måla, jag vill aldrig stå still, hela tiden pusha mig själv. Upprepningar gör mig på dåligt humör. Jag längtar jämt till ateljén. Där vill jag helst vara varje dag – utom på julafton!

Meta Isæus-Berlin
Född: 1963 i Stockholm.
Familj: Man, tre barn.
Bor: Kungsholmen, Stockholm.
Utbildning: Konsthögskolan 1986-93.
Beundrar: ”Jag älskar Botticelli och Maria Gripe.”
Ogillar: ”Alla floskelord när jag är nyvaken, som köpfest och livspussel.”
Aktuell: Utställningen Upp till ytan i Linköpings konsthall Passagen mellan 9/6 – 18/8.