Min redaktörskrönika i marsnumret av Affärsliv Blekinge:
Sedan årsskiftet har Riksbanken en ny chef, Erik Thedéen. I februari höjde han styrräntan till 3 procent. Samtidigt aviserade han ytterligare räntehöjningar i april med upp till 0,5 procentenheter. Allt för att knäcka den höga inflationen.
Det är en politik som svider bland hushållen. Många sitter på väldiga bolån vars räntekostnader gräver allt djupare hål i kassan. Detta, i kombination med bördan av rusande elpriser, lämnar för de flesta inget annat val än att vända på slantarna och dra ner rejält på konsumtionen.
Vilket är precis vad Riksbanken vill, i förhoppningen om att effekten blir en strypt inflationstakt. Men vad betyder de snabba räntehöjningarnas åtstramning för företagen? En nyligen presenterad enkätundersökning från Svenskt Näringsliv ger en oroande fingervisning.
Åtskilliga företag förväntar sig såväl minskade försäljningsvolymer som minskade investeringar, samt minskning av antalet anställda. Bara i Blekinge överväger vart tredje företag att varsla inom ett halvår. Vi riskerar hamna i fördjupad lågkonjunktur som varar vem vet hur länge.
Riksbankens försök att knäcka inflationen hotar i värsta fall att bryta ryggen på samhällsekonomin. Erik Thedéen kan då liknas vid den amerikanska underofficer som under Vietnamkriget fällde den famösa repliken: ”Vi har tvungna att förstöra byn för att rädda den”.
Det är egentligen vettlöst att 3-4 procents styrränta överhuvudtaget skulle kunna få sådana konsekvenser. Den räntenivån är historiskt sett fullständigt normal. Tacka Riksbanken för att det inte känns så. I oktober 2014 inträffade nämligen något dittills unikt i Sverige.
Erik Thedéens företrädare som riksbankschef, den olycksalige Stefan Yngves, sänkte styrräntan till 0 procent. Sedan, i februari 2015, sänkte han den under minusstrecket! Vad var motivet till denna färd bortom rimlighetens gränsmarker på den ekonomiska kartan?
Jo, den gången uppgav Riksbanken att inflationen var alltför låg och att efterfrågetrycket måste stimuleras. Invändningar bemöttes med det slappaste av argument: andra centralbanker världen runt gjorde samma sak! Som om dårskap plötsligt blev visdom ju fler som kastade sig ut i absurd terräng.
Följden blev en dopad, artificiellt driven champagne-ekonomi där svenskarna under åratal badade i extremt billiga pengar och vande sig vid detta som något givet. Inte undra på att marken började skaka när Stefan Yngves bytte fot i maj 2022, höjde styrräntan till blygsamma 0,25 procent och fortsatte med upplevda räntechocker tills det var Thedéens tur.
Det är Riksbanken som har tagit oss hit. Riksbanken bör därför ställas till svars för sina synder. För övrigt lär det mesta av inflationen bero på import via den notoriskt svaga kronan, samt höga energipriser. Mot sådana faktorer har Riksbankens räntehöjningar ändå knappast någon avgörande verkan.
Christian Dahlgrens Blogg 