Långö som det var då (130)

Utsnitt från en topografisk karta över östra Blekinge, daterad 1680-81. Här upptäcker vi att norra delen av ”Lång Öön” – där berget sluttar ned mot dagens badplats – då var genombruten av ett sund med fyra små kobbar. Spännande, va? Sedermera välsignade oss landhöjningen med ett större, sammanhängande territorium. (Om någon måhända undrar över kartans prickande linjer, så markerar de en härads- eller sockengräns.)

Långö som det var då (129)

Långö badplats anno 1950-tal. Observera hur mycket vass som frodas i viken. Vore det inte en bra idé att röja undan växtligheten och skapa en fin sandstrand istället?
Sommaridyll cirka 1957 med en smäcker förbiglidande segelbåt och badglada barn samlade på den ena av Långös tidlöst populära trampoliner.
Tröttnat på att bada? Då kan man alltid ”joxa med trasan” på fotbollsplanen som fanns intill Långöbadsvägen (i bakgrunden Arnö). Här har det i våra dagar blivit parkeringsplats. Beklagar den dåliga bildkvaliteten på detta 50-talsfoto, men man tager vad man haver.
Arthur Zaar (1924-2018) dokumenterade denna härliga vy med sin kamera från höghuset på Byggmästaregatan 6 i början av 1960-talet. Det pågår kanottävlingar i Danmarksfjärden och vår kära badplats har som synes fortfarande kvar sin idag mycket saknade andra brygga. Å andra sidan växer ännu vassen tät i viken.
Men nu är det sommaren 1966. Vassen är borta. Badstranden har blivit såväl mer inbjudande som barnvänligare med rutschbana, klätterställning och gungbräda.

Ulvön off season

Till sjöss! Åker med M/F Ulvön från Köpmanholmen åter till Bottenhavets pärla. 
Anlöper Ulvöhamn.
Färjan vid kaj intill handelsboden. Den är öppet året runt och med bank-id kan man dessutom handla dygnet runt.
Högt över havet på Lotsbergets topp. Vyn är magnifik.
Här i Ulvöhamn har jag hyrt in mig några dagar på Villa Dalbo, ett mysigt gästboende som drivs av Linn Madsen och Christian Sabe. Det ligger i anslutning till parets förstklassiga sommarrestaurang Bistro Ruben på Hamngatan. Rekommenderas!
Utsikten från sovrumsfönstret på andra våningen kan man knappast klaga på.
Ulvöhamn i november är nog inte för alla. Dock har även lågsäsongen sin speciella charm. Det vilar en stillsam, rogivande och lätt melankolisk stämning över ön. Man kan i full suveränitet vandra, läsa och koppla av i sin egna lilla värld ute i havsbandet. Synnerligen vederkvickande.
Utan sällskap behöver man inte vara heller. Jag hade inte minst det stora nöjet att träffa Ulvöhistorikern och renässansmannen Sven Bodin i hans arbetslya vid brandstationen i Malabacken. Tillsammans dryftade vi spännande idéer kring utvecklingen av besöksnäringen inför kommande sommar.
Hos den gode Sven hade jag även förmånen att göra trevlig bekantskap med Lennart Vedin, släkting till Fridolf Nordqvist som drev Ulvö Fiskeri och 1932 lanserade det legendariska surströmmingsmärket Ulvöprinsen. 

Fars dag

Min far Anders Dahlgren (1940-2024) och jag, juni 1980. Bilden är tagen på Alléskolan i Kungsbacka när jag precis slutat fjärde klass och ett långt sommarlov vid Höga kusten väntade.

Jag skall gå genom tysta skyar,
genom hav av stjärnors ljus,
och vandra i vita nätter
tills jag funnit min faders hus.

Jag skall klappa sakta på porten,
där ingen mer går ut,
och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut.

– Dan Andersson, ur Den hemlöse, 1922. 

Gyllene november

”Inget guld kan stanna,” som Robert Frost konstaterade i sin berömda dikt (ja, han syfte på löv). Passa därför på att njuta av den ädelskimrande naturen så länge överdådet varar.
Eller för att tala med en annan namnkunnig poet, vår egen Erik Axel Karlfeldt: ”Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst”. Själv tycker jag det är den härligaste tiden att vandra och sträcker som vanligt gärna ut benen i Bastasjö, Karlskronas förträffliga friluftsområde.
Träffade på några fridfullt betande får. Ingen dum tillvaro. Nästan lite avundsjuk.
Ack, detta sköna landskap! Man blir glad.