Where have you gone, Joe DiMaggio? / Our nation turns its lonely eyes to you.

Vet inte hur många gånger jag kollat på Simon & Garfunkels återförening i Central Park 1981, en av mina absoluta favoritkonserter. Båda är fortfarande unga och snygga, Paul Simon är ju helt genial naturligtvis, men har hos mig alltid förfallit lite bitter och inåtvänd i motsats till estradören Art Garfunkel som tycks så himla cool och obekymrad.

Jag gillar verkligen Art, hans soloplattor på 70-talet är underskattade lyckopiller. Men inget slår Central Park 81, den klassiska duon har aldrig låtit bättre, tillsammans är de populärmusikens Mozart, man blir luftburen av musikalitet, lust och harmoni.

Mer sånt i vår värld!