Back in the day 89-90, var jag lite bekant med den vilda synth-maestron från Gustavsberg, Freddie Hansson. På den tiden ville han egentligen bara festa och snacka om Thomas Dolby, Noice var i princip tabu att ens nämna (”det var längesen”, därefter punkt). Men det var han som var hjärnan och drivande kraft bakom Noice sista platta Europa 1982, en obegripligt underskattad skiva (bland annat därför att den fagra tonårsidolen Hasse Carlsson slutat som sångare).

Men de flesta som gillar Lustans Lakejer, Ratata, Bryan Ferry och New Romantics-vågen brukar hålla detta album väldigt högt. Såg nyligen Noice-dokumentären på SVT Play och beklagar djupt att jag inte insisterade mer på att tala om för Freddie vilken musikalisk hjälte han var (han var tyvärr mer intresserad av att byta om till bättre brallor för att komma in på nästa finkrog, och jag var ju bara en nyromantisk snoris).