Förra gången, i oktober 2018, åkte jag hit ensam. Nu är pappa med!
Och syrran! Hon är folkbokförd med Norsbron som födelseort och kan alltså titulera sig som värmlänning, minsann.
Här går vi på stigen, som en gång var en väg, och som ledde till vårt hus. I Norsbron bodde vi mellan oktober 1971 och mars 1973.
Huset är nu borta sedan länge. Men med hjälp av sakkunnig expertis – farsan – lokaliserades positionen för vår soptunna, där jag helt själv en historisk dag i början av 70-talet kastade min napp (visserligen mutad av mamma med en fin Dinky Toys-bil, fast ändå!).
Norsälven blues…
Lunch åt vi på ett sunkigt ställe i närliggande Vålberg. Det mesta här i trakten tycks ha sett bättre dagar. Dock saknas inte en viss melankolisk charm hos dessa platser som tiden har sprungit förbi.
Christian Dahlgrens Blogg 