Långö blev ett självstyrande muncipialsamhälle 1909. Följande notis stod att läsa i Svenska Dagbladet den 27 mars 1910. Ett stolt ögonblick i vår historia.

Eller som han kallades i folkmun: borgmästare! Ur Svenska Dagbladet tisdagen den 19 april 1910.

Vi kan bland annat tacka borgmästare Henricsson för tillkomsten av en ordentlig förbindelse till fastlandet, nämligen Södra Långöbron (eller Gamla Långöbron som den företrädesvis kallas numera). Det krävdes många års påtryckningar – med början redan 1913! – men till slut blev saken biff. Ur Blekinge Läns Tidning tisdagen den 15 januari 1929. Bron stod klar samma år.

Lakonisk notis i BLT tisdagen den 11 februari 1930. I avsaknad av en mer detaljerad skildring får vi väl anta att det säkert festades glammigt.

Men Långös självstyre sjöng snart på sista versen. Staten, genom kammarkollegium, beslutade för en sammanslagning med Karlskrona. Ur Svenska Dagbladet onsdagen den 22 juni 1932.

Karlskrona var naturligtvis emot. Staten drev igenom beslutet ändå, som framgår av följande artikel i Svenska Dagbladet lördagen den 1 april 1933. Karlskronas klagan över kostnaderna för ”iordningsställande av samhällena” bör för Långös del tas med en rejäl nypa salt. Under Henricssons ledning hade Långö utvecklats från rena slummen åren kring förra sekelskiftet till ett mycket välskött arbetarsamhälle i början 1930-talet.

Karlskrona hade verkligen ett ont öga till Långö. Som Henricsson skriver i sina memoarer: ”Det yttrades till och med en gång i stadsfullmäktige av en dess ledamot, att Långö var stadens avstjälpningsplats och att mellan staden och Långö skulle finnas en ‘kinesisk mur’, som förhindrade varje samband med ifrågavarande ö och staden.”

Men Henricsson kunde lämna styret över Långö med flaggan i topp. Kunglig medalj, minsann! Ur Svenska Dagbladet den 31 december 1933, dagen före inkorporeringen blev ett faktum.