Långö municipalsamhälle tillhör i kommunalt avseende Augerums kommun, men samhället har ej hunnit bli nämnvärt representerat i kommunen. Dåvarande rösträttsförhållanden medgåvo ej heller arbetarna något större inflytande, vadan man kan säga att det berodde på  de större rösträttsägarna huruvida någon skulle släppas in eller ej.

Hur det nu var, började jag emellertid slinka in här och var. Redan 1908 invaldes jag i barnavårdsnämnden och blev samma år utsedd till revisorssuppleant. År 1909 satt jag med i taxeringsnämnden och invaldes på hösten samma år i kommunalnämnden. I barnavårdsnämnden och kommunalnämnden är jag kvar ännu när detta skrives.

Det brukar vara så med kommunala uppdrag, att flera komma i följd. Så blev fallet även här. När folkpensioneringen trädde i kraft blev jag ordförande i pensionsnämnden för Långö municipalsamhälles pensionsdistrikt, vidare efter nya vallagens ikraftträdande med 4 valdistrikt för Augerum, ordförande i Augerums första valdistrikt, omfattande Långö och Hästö, vice ordförande i både kommunalnämnden, fattigvårdsstyrelsen och kommunalstämman, ledamot i skolråd och kyrkoråd m. m., samt en mängd kommittéuppdrag vid olika tillfällen, bl. a. byggnadskommittéledamot vid  byggandet av Augerums nya  ålderdomshem.

Oaktat nu snart 65 år, ha hittills mina krafter tillåtit mig att behålla uppdragen, och efter kommunalfullmäktigeinstitutionens införande invaldes jag i kommunalfullmäktige och blev vice ordförande där.

Nu efter den allmänna rösträttens införande ha flera ryckt in, men under en längre tid var jag ensam socialdemokrat på de olika områdena och kortsyntheten på vissa håll inom vårt parti kunde ej begripa, hur det var möjligt för mig, som är socialdemokrat, att samarbeta med uteslutande borgerliga och däribland storbönder.

Saken är emellertid den, att jag sett situationen sådan den var och byggt möjligheterna att uträtta  något härpå. Det går givetvis att uppträda aggressivt vid både möjliga och omöjliga tillfällen, men frågan är, om detta är till någon båtnad för det parti man representerar.  Det första jag lade mig vinn om, var att försöka vinna en smula sympati för mitt partis strävanden samt uppträda lugnt och sansat, därefter var det möjligt att få motståndarna att ta hänsyn till de krav, som gjordes.

En högerman har sin åsikt, jag min, men, försåvitt man vill vara ärlig, finns tillfällen då åsikterna kunna sammanjämkas, isynnerhet då det rör sig om det kommunala arbetet. För mig har nu varit möjligt, att i omkring 16 års tid samarbeta med högermän, utan att ett ont ord fallit oss emellan utöver de stridigheter, som någon gång förekommit under debatterna.

Det må nu gärna sägas att jag håller med storbönderna, som det från visst håll sagts vid senaste valen; för min del vet jag, att jag så långt möjligt hållit med rättvisan, och i detta sammanhang kan tilläggas, att den person, jag mäst varit i beröring med och som, trots att han är utpräglad högerman, är min personlige vän, nämligen godsägare Palmgren, alltid tagit så mycket hänsyn till de synpunkter jag framfört och att vår vänskap ej grumlats, oaktat jag alltid i den tidning där arbetat för kamp mot högern, ofta hänsynslös, som exempelvis vid politiska val.

Jag minns särskilt efter bondetåget och därmed förenade politiska situationer i landet, hur jag då på Järnvägstorget i Karlskrona höll det skarpaste föredrag jag någonsin hållit, där naturligtvis bondetågsbönderna fick särskilt påskrivet. Efteråt träffade jag Palmgren: ”Du var arg i ditt föredrag på Järnvägstorget”, sade han. ”Ja”, sade jag, ”skulle jag inte vara arg nu, då kunde jag väl inte någonsin bli arg”. Sedan var inte tal om den saken mera.

Det får ej förglömmas, att det är det kapitalistiska samhällssystemet vi bekämpa, ej individerna, som i många fall ej ha kunnat bli annorlunda i det samhälle, vari de leva. Där orättfärdigheten reser motstånd, måste den slås tillbaka och då kan givetvis ej hjälpas att en och annan enskild får kläda skott. Men vi måste lära oss förstå att skilja på sak och person.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.