Nu när Långö blivit municipalsamhälle hade ”Långö lokala kommunförening” slutfört sitt värv och municipalstyrelsen fick ta hand om det hela. I denna styrelse invalde stämman första gången, utom mig, som ju var förordnad till ordförande, byggmästare S. Löfdahl, verkmästare Karl Aug. Andersson, förman F. A. Hallström och byggnadssnickare P. M. Svensson.

Nu blev det att helt ta saken om samhällets utveckling i egna händer och forma arbetet därefter. Municipalsamhället hade erbjudits köpa all inom samhället befintlig jordf ör 18.000 kronor och stämman sammankallades för att besluta i denna fråga. Det satt hårt, beslutet krävde 2/3 majoritet, men det lyckades få fram 174 röster mot 42, de sistnämnda för avslag.

Löfte om pängar hade jag redan erhållit, den 14 februari 1913 skrevs köpekontrakt och tillträdet skedde den 1 april samma år. Nu när detta skrives ha nästan alla tomter sålts och till stor del även bebyggts, samhället har på denna försäljning fått överskott på omkring 24.000 kr, utom den möjlighet som härigenom beretts ett avsevärt antal människor att få egna hem.

Sedan municipalsamhället skaffat sig ytterligare stöd och hjälp genom anslutning till Svenska Stadsförbundet, beslöt municipalstämman den 23 april 1911 att antaga municipalstyrelsens förslag till stadsplan.

Det dröjde emellertid innan Kungl. Maj:t fastställde stadsplanen, första förslaget avslogs där och nytt måste upprättas, som antogs av stämman 29 maj 1916 och fastställdes 24 sept. 1917. Sedan förelåg en mängd arbete på alla  områden, elektrisk belysning anlades, såväl gatubelysning som inomhusbelysning och invigdes 6 december 1914.

2 februari 1913 beslutade stämman ingå till Kungl. Maj:ts befallningshavare med begäran att bron måtte förklaras för allmän väg och som sådan övertagas av staden Karlskrona och Östra härads väghållningsskyldige, vilken fråga ännu när detta skrives är oavgjord – ytterligare ett bevis på sanningen i talet om Kungl. Maj:t ”nådiga tågordning”, vilken i det här fallet utvecklat sig till en formlig skandal, och gjort förhållandet olidligt för det unga, i övrigt livskraftiga municipalsamhället, som vid det här laget har omkring 1.200 invånare och står som ett mönstersamhälle, vilket hittills klarat sig utan polis och varest ej förekommer något som kan ge anledning anställa dylik.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.

Stora skolan på Långö, byggd 1909. Den tjänstgjorde även som samlingsplats för municipalstämman och för lokala festligheter. Sedan Långöskolans verksamhet upphörde 1990 blev det bostadslägenheter i byggnaden.