Jag kom, som förut relaterats, ej att bosätta mig i Karlskrona vid min förflyttning till Blekinge, utan på ön Långö, där jag  nu kom in i ett nytt verksamhetsområde som tagit mycket tid i anspråk. Någon tid innan jag kom att bosätta mig här, hade frågan vare före, att Långö skulle bilda ett municipalsamhälle.

Det fåtal innevånare som då fanns, gingo med härpå, men det blev ej gjort vidare vidare åt saken förr än år 1909, då stadgar för muncipialsamhälle, hälsovårdsnämnd,  byggnadsnämnd och brandvärn förelades samhället och antogos, sedan en härför tillsatt kommitté varit i tillfälle att granska dem.

Härmed var Långö municipalsamhälle bildat och i december 1909 fick jag förordnande av Kungl. Maj:ts befallningshavare att vara municipalsamhällets ordningsman och ordförande i municipalstyrelsen. Om man tar i beaktande, att här gällde att framskapa och i alla detaljer ordna ett nytt samhälle, som förut kännetecknats av oordning överallt och inom vars gränser till stor del samlats sådana individer, som ej ville veta utav ordande samhällsförhållanden, förstår man, att uppdraget som högste styrelseman här ej var blott och bart en hederstitel, utav var förenat med både arbete och ansvar.

Jag blev, som det heter, klockfar, som allt skall bestyra och bland vänner och kamrater fick jag nu vanligtvis heta ”borgmästaren på Långö”.

När detta skrives har Långö genomgått stora förändringar, utvecklats till snart sagt en liten stad beträffande både byggnadsverksamhet och folkmängd, allt under i huvudsak gott samförstånd och alltid god enighet inom den styrelse, som har största ansvaret på sin lott, nämligen municipalstyrelsen.

Ännu när detta skrives är jag ”borgmästare på Långö” och därtill, förutom municipalstyrelsens ordförande, även dess kassör samt sedan första municipalstämman även ordförande i denna. Dessutom tillkommer mig en hel del andra med dessa poster förenade uppdrag.

Då jag nu nedlagt så stor verksamhet på Långö ända sedan 1909 och även dessförinnan, då vi försökte på alla sätt skaffa oss det nödvändigaste beträffande vägar, belysning m. m. genom att hålla fester o. d., bör i denna broschyr även i någon mån ingå Långö historia, vilken på sätt och vis blivit min egen under bortåt ett 20-tal år av mitt liv.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.

Muraregatan på Långö under tidigt 1900-tal.