I Karlskrona äro alla släkt med varandra, mer eller mindre. Officerarnas söner bli officerare, gifta sig i vanliga fall med officersdöttrar eller någon ämbetsmannadotter i staden och stanna om möjligt här. Ända från länets hövding och hela raden igenom är så gott som ett enda släktregister.

Samma är förhållandet med ”de menige”, de knyta hymnens band med närboende, låta sina söner gå in som skeppsgossar eller på annat sätt fästa dem vid platsen, det blir med tiden nya giftemål och släktförbindelser. Det manliga släktet här har i de flesta fall någon tid av sitt liv varit i kronans tjänst, antingen vid flottan eller i armén, i annat fall vid kronovarvet.

I frågavarande släktregister sträcker sig även ett gott stycke ut på landsorten, beroende på att flottan till stor del rekryterats därifrån. Fattiga gossar från närliggande landsort blir skeppsgossar och kronovarvet är en mycket eftersökt plats för arbetare även från närliggande landsbygd.

Sambandet mellan Karlskrona och landsbygden märkes allt för väl, då man om sommaren gör en resa med någon båt eller något tåg en lördag eller söndag, på den massa folk, barn och blomma, som då anlita dessa transportmedel för att komma till och från landsbygden boende släktingar.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.