Innan jag går vidare och på grund av att jag framledes i flera avseenden kom att fästas särskilt vid ön Långö, tar jag mig friheten något beröra ifrågavarande ös historia, så långt jag känner den.

Långö är nu ett municipalsamhälle och till de senare årens utvecklingshistoria kommer jag framledes. För långa tider tillbaka lära en del öar, vilka tillhörde hemmanet Hästö i Augerums kommun, ägts av Karlskrona stads borgerskap, vilket borgerskap den 17 juli 1861 försålde ön Långö och en intill liggande ö Kålö till rådmannen Hj. Christiernsson för 6,000 riksdaler riksmynt. Samtidigt upplät och transporterade denne rådman Christiernsson hälften av dessa öar till majoren och riddaren Otto av Klint för 3,000 riksdaler riksmynt.

Den 23 sept. 1879 förrättades delning av öarna Långö och Kålö, utgörande tillsammans 5/56-dels mantal på så sätt, att rådman Christiernsson erhöll södra delen (nuvarande municipalsamhället), tillika med en holme, Lilla Pantarholmen, som ligger mellan Långö och Karlskrona,  och översten Klints sterbhus (Klint var då död) Kålö och norra delen av Långö, den del som ej ligger inom nuvarande gräns. Varje del skulle utgöra 5/112-dels mantal.

Den 10 april 1880 försålde rådman Christiernsson sin del (nuvarande municipalsamhället) till ingenjör A. Nordbeck för 3,550 kr. Den 7 mars 1899 sålde ingenjör Nordbeck den del av Långö, som nu utgör municipalsamhället, därvid Lilla Pantarholmen, till dåvarande landssekreteraren i Blekinge Gustaf W. Roos, beklädnadsförvaltare John Fjällner och grosshandlaren Aug. André för 10.000 kr, av vilka Långö municipalsamhälle inköpt området ifråga, något som jag kommer till framledes i ett annat sammanhang.

– J A Henricsson, Tid som flytt eller Några pänndrag ur minnet från socialismens första kampår, 1923.

Den första Långöbron (byggd i trä 1905) från Pantarholmen sett under tidigt 1910-tal.