2016 markerar att det är fyrtio år sedan – herregud, vart tar tiden vägen? – som min absoluta favoritgitarrist gick bort. The one and only Tommy Bolin. Bara hans innovativa jazzfunkrockiga bidrag på Billy Cobhams Spectrum och Deep Purples Come Taste the Band är i klass med det bästa som John McLaughlin och Jeff Beck presterat.

Dessutom var Bolin en mycket begåvad låtskrivare och sångare (Wild Dogs – från det lysande soloalbumet Teaser – tycker jag är outstanding). Han blev endast 25 år, men fortsätter att inspirera musiker och diggare över hela världen. The legacy lives on. Cheers & Rest in Peace, brother. 

Baggage handcuffed to my wrist,
I drag it everywhere I go.
Sometimes I fight it with my fists,
If I knew which way was home,
It’s where I’d go.
If I knew which way was home…