Månadsarkiv: september 2014

Medan valrörelsen handlar om annat

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 29/8:Corren.

Ryssland skickar in tungt beväpnade soldater i östra Ukraina, enligt samma ”smygmodell” som vid annekteringen av Krim tidigare i år. Det tycks som Putin är beredd att slita loss ytterligare en bit av landet.

Förmodligen är ambitionen att upprätta en från Kiev skenbart ”oberoende” separatistisk republik, i realiteten under Kremls överhöghet. ”Något har gått sönder” lyder Socialdemokraternas mantra i valrörelsen. Så är det. Med buller och bång har den europeiska säkerhetsordningen slagits i kras.

Fast detta oerhörda är inte vad S menar. Utan istället en diffus anklagelse om konsekvensen av Alliansens välfärdspolitik! 100 år efter första världskrigets utbrott, och 75 år efter det andra, tvingas vi ånyo bevittna hur en aggressiv stormaktsgranne bedriver erövringskrig i Europa.

Ändå föredrar de svenska partierna helst att tala till väljarkåren om annat. Kanske är vi ”fredsskadade” efter 200 år av icke-krig och därför inte förmår att greppa vad som egentligen sker.

Kanske vill inte Alliansen prata så högt om saken, eftersom det blottar regeringsansvaret för en svensk försvarsmakt som knappt längre finns. Kanske anser även S att det är en pinsam fråga, då också försvarspolitiken åskådliggör hur kroniskt splittrat det egna rödgröna alternativet är.

Nato vore väl åtminstone rimligt att ta upp till diskussion? Alliansen och S är nu eniga om att ytterligare närma sig demokratiernas försvarsorganisation. Ett nytt avtal mellan Nato och Sverige har precis beslutats, som innebär att Natostyrkor ges rätt att öva och ingripa på svenskt territorium vid krissituationer. Finland går samma väg.

Ett ringa myrsteg återstår till fullvärdigt Natomedlemskap. Bra, tjänstefel annars. Men vilka partier basunerar ut detta på gator och torg? I praktiken ser det ut som våra politiker, bakom kulisserna, håller på att förbereda sig för en hotade, skarp konflikt som kan drabba Sverige.

De önskar bara inte förbereda sina egna väljare på dessa obehagliga eventualiteter. Trots att det är valrörelse. Eller just därför.

Attendo i skottgluggen

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 28/8:Corren.

”Anser ministern att riskkapitalbolag som agerar på det viset hör hemma i svensk äldreomsorg?”

Denna fråga har vår östgötska riksdagsledamot Johan Löfstrand (S) påpassligt riktat till statsrådet Maria Larsson (KD), ansvarig för barn- och äldrefrågor på Socialdepartement. Det handlar förstås om Åleryds äldreboende i Linköping, som drivs av den privata aktören Attendo.

Agerandet som Löfstrand syftar på är att Attendo inte gett de äldre tillräckligt med promenader och egentid, samt inte haft personal i utlovad omfattning. Detta enligt kommunens kontrollanter.

Attendo har dock delvis bestridit uppgifterna och bland annat påpekat att ”Socialstyrelsens undersökning visar att 85 procent av de boende är nöjda eller mycket nöjda på Attendo Åleryd vilket är över såväl riksgenomsnittet som snittet i Linköping” (Corren 23/8).

Men ett sånt svar är knappast Johan Löfstrand intresserad av. Han försöker ta en valfebrig vänsterpoäng på att misstänkliggöra privata välfärdsföretag som giriga riskkapitalister, skrattandes hela vägen till något utländskt skatteparadis.

Triumferande skulle han nu kunna peka på att Linköpings äldrenämnd beslutat att Attendo ska betala drygt 40 000 kronor i vite för uteblivna promenader och egentid på Åleryd. Beloppet kan diskuteras (en struntsumma för Attendo), men skammen svider nog desto mer. Varumärket naggas i kanten.

Så vad ska Maria Larsson replikera? I väntan hennes skriftliga svar till riksdagens ärade ledamot, kunde vi väl för debattens skull föreslå ungefär följande:

Det vore exempelvis orättvist att insinuera att Attendo är ett kortsiktigt riskkapitalbolag med enbart profit i blick. Företaget har trots allt varit verksamt i Linköping under närmare 20 år och har överlag goda vitsord.

Men det är självfallet inte okej att bryta mot avtal. Då ska kontraktsbundna aktörer straffas, vilket också skett. Det är en förutsättning för att kvaliteten ska upprätthållas. Men också för att mångfalden och valfriheten ska fungera. Aktörer som upprepade gånger missköter sig måste slås ut, samtidigt som bättre lämpade kan ta vid.

Avtal på en konkurrensutsatt marknad ger tydlighet om vad aktörerna ska leva upp till och vad som händer om de inte gör det.

Den avtalsmässigheten finns inte inom offentlig förvaltning, där verksamheten vilar på politiska löften som kan skifta över natten och en mer tungfotad byråkratisk styrning. De äldre torde alltså generellt sett kunna känna sig tryggare i dagens system, än om äldreomsorgen i Linköping vore ett kommunalt monopol.

Vidare har vinstdrivande välfärdsföretagare gett Linköpingsborna utmärkt valuta för skattepengarna. Som Corren rapporterade igår har vår kommun en av Sveriges lägsta kostnadsnivåer för äldreomsorgen, samtidigt som Socialstyrelsen uppmätt väldigt höga siffror vad gäller nöjdheten bland brukarna.

Om man så vill ett empiriskt bevis på vad tidigare finansminister Kjell-Olof Feldt (S) sagt om vinsten: ”Dess uppgift är inte bara att vara en mätare på graden av effektivitet i olika sätt att använda de ekonomiska resurserna. Vinstintresset är dessutom den enda renodlade bevakaren av att resurser utnyttjas effektivt.”

Så frågan blir snarare vad Johan Löfstrand anser. Hans parti går ju till val på den något udda linjen att både fördöma privata välfärdsföretagare och att omhulda dem. Red ut det, den som kan.

Nazimöte blev kraftfull motmanifestation

Publicerad den av
Svara

Skrivit i Corren 27/8:Corren.

Innerstaden avspärrad. Kravallstaket, poliser överallt – flera till häst, vissa affärer tvingades hålla stängt och en folksamling på 500-600 personer som trängdes kring Lilla torget.

Så såg det ut i Linköping på eftermiddagen igår. Pådraget erinrade om Barack Obamas besök i Stockholm förra året. Inte ens ett torgmöte med vår egen statsminister bevärdigas en sådan massiv säkerhetsapparat.

Men det var varken USA:s president eller Fredrik Reinfeldt som gjorde ett offentligt framträdande i hjärtat av vår stad. Det var nazisterna i Svenskarnas parti, tidigare känt – eller ökänt snarare – under namnet Nationalsocialistisk front.

Denna mikroskopiska sekt turnerar land och rike runt inför valet, medvetet provocerande fram en uppmärksamhet som på intet sätt motsvarar dess formella betydelse (i riksdagsvalet 2010 blev resultatet 618 röster).

Man kan givetvis fråga sig om det är värt resurserna som krävs för att skydda ett litet nazistgängs rätt att demonstrera. Dessutom mitt i Linköpings centrum! Varför inte hänvisa dem till en parkeringsplats utanför stan? En soptipp vore ännu lämpligare.

Fast samtidigt var det på sätt och vis bra med denna politiska freak show på Lilla torget. Därför att så många människor nu fick möjligheten, vilken Linköpingsborna också tog, att visa sin avsky och protestera (lyckligtvis blev det heller inga kravaller som nyligen i Limhamn).

Svenskarnas parti må gjort ett patetiskt, löjeväckande intryck. Talet av deras ”führer” var lika snurrigt motbjudande till sitt innehåll som aptrist framfört.

Dock representerar denna sekt samma eländiga idégods, som bara för några få generationer sedan låg bakom historiens vämjeligaste tyranni, det blodigaste av mänsklighetens krig och det värsta av alla folkmord.

Det nakna hatets, den nakna rasismens och den nakna ondskans arvtagare från Hitlerriket dök upp i Linköping, förevisade likt en giftbacill från förr. Svaret blev en mur av totalt avvisande. Svenskarnas partis torgmöte förvandlades därmed i realiteten till en manifestation mot allt som avgrundsnationalismen står för. Det känns djupt och utomordentligt tillfredsställande.