Vi har nostalgiafton hemma. Dricker billigt rödtjut, lyssnar på gamla punkskivor. The Clash, Ramones, Sex Pistols, ungdomens hjältar. Plötsligt slinker en katt bland hermelinerna in i spellistan.

Det är A Tribute to Jack Johnson med Miles Davis, en musikalisk hyllning till den första färgade världsmästaren i tungviktsboxning. Fantastiskt album, explosiv jazzfusion.

Miles var personligen ganska explosiv, därtill själv utövare av ”the noble art of self defense”. Under ett Sverigebesök tränade han boxning på Södermalm, lockade upp klarinettisten Putte Wickman i ringen och gav honom storstryk. Den svårt mörbultade Wickman lyckades dock få in ett slag över Miles öra, så att han tvingades spela trumpet halvdöv på Konserthuset senare samma kväll.

Ja, det ska faktiskt ha hänt. Den 31 oktober 1967, på boxningsklubben Sparta, Kocksgatan 24 i Stockholm, för att vara exakt. I denna klubb var för övrigt författaren Stig ”Slas” Claesson medlem. Om Miles Davis även spöat upp honom är oklart, men det skulle inte förvåna.

Vi lyssnar färdigt på albumet och återvänder till The Clash. Enighet råder kring bordet: Jazz är farligt, punk är trevligt.