Vissa romaner ska man inte ens fundera på att filmatisera. Som Jack Kerouacs På drift. Okej, visst går den att se. Det ligger inom möjligheternas ram att hålla sig kvar i soffan och invänta slutet. Med en rejäl portion god vilja. Filmen saknar bara allt av bokens känsla, själ, rytm och trollbindande kraft. Hoppas inte någon lurar på idén att också överföra Dharmagänget till vita duken – det vore ett fall för internationella brottmålsdomstolen i Haag.