Skrivit i Sydöstran 12/9:

Har ni det bättre idag än för fyra år sedan? Ronald Reagan ställde frågan till det amerikanska folket i TV-debatten mot president Jimmy Carter 1980. Opinionssiffrorna var inledningsvis jämna mellan republikanen Reagan och demokraten Carter. Men Carter var sårbar.

1976 hade han kommit från praktiskt taget ingenstans och vunnit väljarnas gunst med storstilade löften om att vädra ut den politiska unkenheten i Washington, präglad av baksmällan efter Vietnam och Watergate. Som tidigare guvernör i Georgia var Carter obefläckad av det smutsiga spelet bland huvudstadens maktelit. Hans breda vita leende och ärliga uppsyn räckte för att ingjuta hopp om förändring i ett USA allvarligt på dekis.

1980 stod det klart att Carters ledarskap inte motsvarat förväntningarna. I revolutionens Teheran hade radikala islamister tagit personalen på den amerikanska ambassaden som gisslan. Supermakten USA förnedrades öppet och Carter tycktes oförmögen att lösa krisen.

Än värre var att ekonomin fortfarande inte visade någon bättring. Lågkonjunktur, arbetslöshet och höga bensinpriser slog hårt mot presidentens förtroende. Inte heller hade han förmått samarbeta med kongressen, relationerna var usla.

Carters chans låg i att utmåla Reagan som en farligt oansvarig politiker, ovärdig att bli president. Men när väljarna mötte den charmiga Reagan i TV-rutan smittades de snarare av hans soliga optimism. När han dessutom ställde sin infernaliskt enkla fråga om de fått det bättre med demokraterna i Vita huset, blev svaret ett rungande nej. Ronald Reagan vann en jordskredsseger.

2012 försöker republikanerna göra om tricket genom ständigt upprepa Reagans klassiska fråga. Barack Obama ärvde ett gigantiskt budgetunderskott efter Bush och två äventyrliga krig, i Afghanistan och i Irak. Dessutom fick han den värsta finanskrisen i mannaminne på halsen.

Men mer än någonsin Carter odlade Obama imagen som frälsare och skruvade upp förväntningarna på sin egen oprövade person till orimliga nivåer under förra presidentvalet 2008. Fallet är desto tyngre nu.

Relationerna med kongressen har gått i baklås precis som under Carter, den utrikespolitiska kursen är diffus och USA:s ekonomi är allt annat än hälsosam. Desillusionen bland väljarna liknar stämningsläget 1980. Dock har Obama ett starkt trumfkort kvar: Mitt Romney är definitivt ingen Reagan.