Takida är rockbandet som kritikerna avskyr. Inte för att publiken bryr sig ett skvatt. Gruppen har en stor och hängiven beundrarskara. Den 25 augusti spelar Takida på Linköpings stadsfest och den här intervjun gjorde jag med Robert Pettersson i Corren den 21/8:

Fyra succéartade studioalbum på drygt tio år har det blivit för killarna i Takida. Senaste skivan heter The Burning Heart och sålde guld på bara två veckor. I januari seglade deras singel You Learn upp som etta på Digilistan. Denna sommar har gruppen åkt Sverige runt på en festivalturné och mött konsertbesökarnas jubel.

– Det är fantastiskt roligt. Sommaren öppnar upp människor på ett annat sätt. Folk äter och dricker gott, tycker det är härligt att leva, precis som det ska vara på en festival.

Det säger en nöjd Robert Pettersson, bandets sångare, som minns när Takida rockade senast i Linköping:
– Det var förra sommaren, då vi gjorde en tältturné med Europe som gick jättebra. Annars har jag ingen särskild relation till Linköping, mer än att jag är hockeyintresserad och då håller man förstås koll på laget i stan. Men mitt lag är Färjestad!

Ni är från Ånge i Medelpad. Har den platsen präglat er på något särskilt sätt?
– Nja… Fördelen är att vi förblivit precis samma människor som vi var från början. Vi bor i en liten by och är ganska typiska norrlänningar. Kanske alldeles för jordnära i vissa hippa stockholmares ögon. Det finns ingen mystik eller hype kring oss.

Det som slagit mig är stråket av vemod som finns i er musik. Håller du med om den iakttagelsen?
– Absolut. Vi är kända för vemodiga låtar, även om det är hårdrock. Någon annan får skriva glad musik. Vi själva pratar sällan om känslor och uttrycker sånt genom musiken istället. Kanske är detta också en förutsättning för att vi har så roligt tillsammans och trivs bra ihop. Det är inte roligt om det bara är roligt, om du förstår vad jag menar.

Ett kännetecken för svensk musik, oavsett genre, tycks just vara vemodet. Allt från jazzpianisten Jan Johansson till Imperiet och framåt. Ser ni er som bärare av den traditionen?
– Nej, det gör vi inte. Vi är starkt influerade av den amerikanska rocken. Framför allt när vi startade bandet runt milliennieskiftet. Jag har alltid lyssnat mycket på tidiga Nickelback, Cold och Creed. Också grungen, även om Takida inte låter så. Samt tysk metal som Accept, Scorpions och Helloween. Det är väldigt blandat.

Vad är drivkraften?
– Det är publiken. Om vi inte har folket på vår sida kan vi inte fortsätta.  Vi vill fortsätta att skriva låtar som publiken gillar. Målet är att nå större framgång utomlands. Eftersom vi sjunger på engelska känns det naturligt att söka oss utanför gränserna. Vi har gjort fyra turnéer i Tyskland. Det har gått bättre för varje gång vi varit där.

Förklara detta för mig. Takida säljer drösvis med plattor i Sverige och har en hängiven skara fans. Ändå spyr kritikerna på er. Vad är det som provocerar recensenterna så mycket?
– Antagligen att vi har tagit oss upp på egen hand. Kan inte journalisterna vara med att upptäcka något så blir de väl provocerade av det. Sen gör vi kommersiell rock, vilket är tacksamt att skriva ner. Det är som tidningarna tävlar i att hitta på den fyndigaste sågningen. Men vi är luttrade och tar det kallt.

Musiktidningen Gaffa recenserade ert senaste album med att ställa frågan hur länge man måste sitta i fängelse för överlagt mord. Ni gjorde en polisanmälan.
– Jag vill inte ens kommentera det. Vi ville bara säga ifrån. Och det gick bra.

När släpper ni nästa album?
– Det är lite svårt att svara på. Vi håller på att skriva nya låtar och har kommit ganska långt. Vi vill behålla det vinnande konceptet från förra skivan, men tyngre och mer gitarrbaserat.

Sista spelningen på sommarturnén efter Linköping blir på Gröna Lunds stora scen, har jag förstått.
– Ja, det blir en bra avslutning. Mörkret faller, då kan vi ha bra ljus och därefter blir det att krypa under täcket ett tag, säger Robert Pettersson med ett garv.

TRE BÄSTA FESTLÅTAR:
1. Our Own Revolution (Brainpool)
2. So Lonely (The Police)
3. F.I.N. (Ozzy Osbourne)

TRE OUMBÄRLIGA SAKER I TURNÉVÄSKAN:
1. ”Deodorant, det kan gå några dagar utan dusch.”
2. ”Tandborste, så man håller sig hyfsat respektabel.”
3. ”Ett par kalsonger, med sådana kommer man långt.”

TRE OTIPPADE FANS:
1. Ernst Kirschsteiger
” Han såg oss spela i TV4 en gång och sa att han fick gåshud.”
2. Peter Forsberg
”Mattias i bandet är god vän med honom och Forsberg har även hälsat på oss i studion. Takida och hockey går bra ihop, många hockeyspelare gillar oss.”
3. Agneta Sjödin
”Hon har varit på flera konserter och vi har festat ihop några gånger.”