Kvällens besked om att Hammondguden Jon Lord ryckts bort i cancer, 71 år gammal, känns mycket, mycket sorgligt. Nog visste jag att han var sjuk, men nyheten kommer ändå oväntat. Enligt vad jag senast hört hade behandlingen gått bra, han var på väg att tillfriskna och hade nya konserter inbokade.

Saknad, tomhet. Känslorna är nästan som en nära anhörig försvunnit. Märkligt? Kanske.

Men Deep Purple har alltid varit mitt favoritband och musikens makt är stor. Jon Lord var med om att starta gruppen 1968, som genom albumen In Rock, Machine Head och Made in Japan bidrog till att forma hårdrocken som genre. Lords både kraftfulla och delikata hantering av Hammondorgeln utgjorde med Ritchie Blackmores Hendrixinspirerade gitarrspel kärnan i Purples patenterade sound. Särskilt live nådde deras musikaliska dueller höjder som gränsade till den moderna jazzen.

Jon Lord komponerade även banbrytande symfoniska verk, där rock och klassiskt bröts mot varandra och förenades i en spännande blandning. En betydande profil, pionjär och gentleman har gått ur tiden.

So long, maestro and thank you for the music!