Bortom allfartsvägarna, ett ordinärt men ändå mycket märkligt bostadsområde utanför Alby centrum. Jag har tagit röda linjen förbi Hornstull och långt, långt ut på främmande Stockholmsmarker. En enslig, asfalterad gång- och cykelbana har lett mig hit från T-banestationen. Intill ett stort fält av tovigt gräs trängs sjuttiotalets radhuslängor.

Det är inte bara novemberkyligt i luften. Det som själva tiden frusit, fast och bestämt kring 1977-1978 ungefär. Känslan är en konstig, intensiv blandning av främlingskap och hemmahörande. Förutom en svag vind hörs ingenting. Inte en människa syns.

Jag hyser en stark misstanke om att man innanför väggarna på dessa radhus fortfarande väntar på andra åket med Ingemar Stenmark i Madonna di Campiglio, efter en lördagsmorgon vid frukostbordet med Hasse Tellemar och Ring så spelar vi. Det var i alla fall roligt att komma fram.