Juliette Gréco! Denna ständigt svartklädda, bedårande galliska nymf. Hon var, är, bara så oemotståndligt fruktansvärt grymt otroligt bra. Helt enkelt. En gång sjöng hon för Slas och Pär Rådström medan de drack kaffe och konjak i Frankrikes motsvarighet till Vänersborg. Och det är ju heller inte så pjåkigt. Dessutom var hon med i motståndsrörelsen under kriget. Älskar vi henne? Går solen sin gång? Vive la France!