Fredrik Reinfeldt lät under en pressfrukost i Rosenbad meddela att han solat och badat på sin semester. Samt läst böcker. Fyra stycken. Samtliga skrivna av Camilla Läckberg.

Naturligtvis vore det tacksamt att driva gäck med ett sånt erkännande. Hade en ledande politiker i en ädel och stolt kulturnation som Frankrike vågat blotta liknande låglitterära preferenser, skulle denne knappast tagits på allvar många minuter till under sin offentliga karriär. Men detta är ju mindre stolta Sverige. Som visserligen delar ut världens mest prestigetyngda litterära pris i Alfred Nobels namn. Inte vill vi framstå som särskilt märkvärdiga för det. Och ingen kan säga att Reinfeldt hymlat om sin mindre avancerade smak på det kulturella området.

Inför valet förra året ställde Göteborgs-Posten frågan till moderatledaren huruvida han föredrog P O Enquist eller Camilla Läckberg. Svaret blev den senare. Även Mona Sahlin fick samma fråga och svarade Enquist. Sedan fattade verklighetens folk sitt beslut. Och gav förtroendet att styra landet åt diggaren av hafsiga kioskdeckare. Vilka han nu alltså samvetsgrant har plöjt igenom.

Men varför moralisera? P O Enquist gav själv en gång följande råd om vilka böcker barn bör läsa. Ett råd som passar svenska regeringschefer lika gott, tycker jag:

”Ni får läsa precis vad fan ni vill, bara ni läser böcker. Om det är skitlitteratur spelar ingen roll, bara ni läser böcker. Förr eller senare får ni omdöme nog att läsa vad som är bra eller nyttigt för er.”

Vem vet, även Fredrik Reinfeldt kanske tids nog finner vägen till Kapten Nemos bibliotek.