Antagningarna till höstens kurser på Stockholms universitet är klara, rapporterar SvD. Och tidningen konstaterar en tydlig tendens. Intresset är synnerligen klent för ämnen som de rasistiska idéernas historia, norsk språk och kultur, tjeckisk skönlitteratur och sakprosa, portugisiska, teaterhistoria, etc.

Antingen har kurser som dessa ytterst få sökande. Eller inga alls. Desto populärare är att plugga reklam och PR, juridik eller företagsekonomi. Lobbyorganisationen Svenskt Näringsliv är bara att gratulera. Deras uppmärksammade kampanj mot humaniora inom den högre utbildningen har tydligen gett effekt.

Till dem som enbart anser besväret värt att beskåda världen genom den snäva marknads- och tekniknyttans sugrörshorisont, vill jag dock erinra om några i sammanhanget passande humanistiska ord från Birgitta Trotzig:

”Det finns ju folk som tycker att detta mjuka gräs, poesin, verkligen är hö, utklädsel och löjlighet – något som i varje fall inte kan tänkas ha någon betydelse för samhällens utveckling. Men den första verkliga sprickan i den stalinistiska muren var inte någon motideolog, utan Pasternaks trevande skimrande fragmentariska och på många sätt lyriska livsskildring i Doktor Zjivago.”