Man har sina ständiga följeslagare genom livet, gestalter vilka aldrig upphör att fascinera och nästan blir likt en slags vänner. I min egen bekantskapskrets finns fantasten Salomon August Andrée och hans stolleförsök att flyga till nordpolen i ballong 1800 iskallt. Alltså var jag till sist tvungen att läsa Jan Wallentins uppmärksammade raffelroman Strindbergs stjärna, där expeditionen har en central roll i intrigen. Första kapitlet var inte oävet. Därefter en enda lång utdragen kraschlandning som får verklighetens Andréeäventyr att framstå som en total succé ur alla aspekter. Att mankulera samtliga ex i upplagan vore en insats för den litterära folkhälsan.