Söndagkväll och en märklig, skavande känsla av tomhet. Söker mig till Montaigne, den stora franska humanisten.”Jag strävar efter omväxling, hur som helst och i uppsluppen förvirring”, skriver han till oss från sitt tidlösa 1500-tal.

Ja, varför inte? Är inte det ett ganska bra riktmärke för livet ändå? Om man bara vågade mer, var mindre bunden av konventioner, slappt invanda tänkesätt, plikter.

Enligt Montaigne hade människan främst en plikt. Och det var mot sig själv, att forma och utveckla den egna karaktären. ”Vårt verkliga mästerverk är att leva på rätt sätt. Allt annat – att härska, att samla ihop en förmögenhet, att bygga – är i stort sett bara små tillägg och oväsentligheter.”

Okej. Imorgon ska jag för omväxlings skull ägna mig åt genuint väsentliga saker. Som att äntligen lära mig åka skateboard.