Lågt valdeltagande – ett sundhetstecken?

”Det är klart att det är en oerhörd besvikelse”, suckar demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP). ”Ett stort nederlag för svensk valdemokrati”, konstaterar statsvetarprofessorn Sören Holmberg. ”Ett demokratiskt fiasko”, skriver Aftonbladets Katrine Kielos.

Ja, som väntat var det relativt få som röstade vid omvalet i Västra Götaland. Endast 43 procent av drygt 1,2 miljoner röstberättigade axlade sitt – som det brukar heta – demokratiska ansvar. Men å andra sidan. Om inte politiken upplevs som relevant och angelägen, vem är det då fel på? Väljarkåren?

För övrigt är det som man i svensk debatt anser att högt valdeltagande vore något slags självändamål. Dock skulle vi i den mogna demokratin tvärtom kunna se lågt valdeltagande som ett sundhetstecken. Faktiskt. Heta och upprivande ideologiska konflikter har klingat av, det råder konsensus om den allmänna färdriktningen, skillnaderna mellan de etablerande partierna är små och teknokratiskt betingade, det mesta i samhället funkar i stort sett ganska hyfsat och vilket politiskt block som styr saknar existentiell betydelse. Egentligen inte så illa, va?

Då är det väl ändå svårt att peka finger åt människor som utnyttjar sin rätt att inte delta i partivalen? Demokrati är i grunden ett verktyg. Inget som per definition är gott i sig självt. Det avgörande måttet på ett anständigt samhälle handlar istället om hur den franska revolutionens klassiska ideal om frihet, jämlikhet och broderskap tillämpas. Och tiger hälsan still (någorlunda i alla fall) är det nog inte ologiskt att motivationen hos väljarna faller, och att de föredrar att engagera sig i något som för dem synes viktigare än traditionell partiröstning.

Nu resonerar jag förstås teoretiskt och principiellt här, eftersom ämnet är värt att problematisera då man ju bör skilja på mål och medel. Annars lär vi hamna ganska snett. Som att det började hojtas om införande av röstplikt (ett absurt och frihetsinskränkande instrument, som snarare undergräver medborgarskapet än stärker det). Jag tycker det är bra att rösta och har själv alltid gjort det.

Jag beklagar att inte partierna i Västra Götaland förmådde mobilisera väljarkåren i högre grad än de gjorde. Särskilt som det idag finns ett parti som mält sig ur de anständiga partiernas krets – Sverigedemokraterna. När den organiserade främlingsfientligheten är på frammarsch finns alla skäl i världen att utnyttja sin rösträtt. Detta givetvis för att stärka de goda krafterna på de ondas bekostnad. Uppenbarligen misslyckades man ånyo både från höger till vänster att höja medvetenheten om vilka värden som står på spel när SD vädrar morgonluft och intoleransen breder ut sig.

Detta är det verkligt allvarliga.

Rösta – eller ägna dagen åt trädgården

Idag är det omval i Örebro och regionen Västra Götaland. ”Tveka inte, gå och rösta”, lyder rubriken i fet stil över hela Borås Tidnings förstasida (pappersupplagan). Det är kära vännen och chefredaktören Stefan Eklund som pläderar för vikten av att regionens medborgare ska ta sitt demokratiska ansvar (texten finns här). Oantastligt, egentligen.

Men samtidigt kan jag inte låta bli att känna en viss skepsis inför den här typen av uppmaningar. Särskilt från oberoende tidningar. Det finns i allmänhet en ton av moraliserande kring valdeltagandet som jag har svårt för. Ungefär som att folk vilka inte röstar är lite korkade. Slappa. Obildade.

Så behöver det inte alls vara. Det kan finns fullt rimliga orsaker till att man tvekar. Eller inte vill gå till valurnan – vilket ju även det är en handling. Personligen skulle jag förvisso röstat om jag bodde kvar i Borås, jag har röstat i samtliga val jag varit berättigad till sedan 1988.

Men icke-valet, i synnerhet det medvetna icke-valet som att rösta blankt, är faktiskt helt okej. Och människor som handlar så är värda samma respekt som de röstande. Gilla det eller inte. Dock innebär frihet och demokrati även rätten att avstå och istället klippa gräsmattan.