Spekulationer, intriger. Detta tragikomiska skådespel. Pär Nuder? Veronica Palm? Sven-Erik Österberg? Lena Sommestad? Mikael Damberg? Hjalmar Brantings dödsbo?

Socialdemokraterna fortsätter att välja partiledare som katolska kyrkan väljer påve bland sina kardinaler. En bysantinsk process med mysticistiska drag, som bara denna är symptomatisk för ett parti i skriande behov av modernisering. Hur vore det med företrädare som faktiskt sa: Jajamen! Jag kandiderar. Och detta är vad jag vill, vad jag står för.

Sedan kunde medlemmarna ta ställning. Gärna genom primärval. Öppet och rakt. Det vore ett folkrörelseparti värdigt 2000-talet. Men istället ska vi sitta och invänta den vita röken från Sixtinska kapellet på Sveavägen.

Patetiskt.