Slumpvis tar jag några romaner ur mitt bibliotek, slår upp första meningen i varje bok och ser om de kan samsas.

Kombinationen av inledningarna till i tur och ordning Mannen som var Torsdag (G K Chesterton), Ormen (Stig Dagerman), Människor kring en bro (Josef Kjellgren), Barbicane & Co (Jules Verne), Skymningsmarker (J M Coetzee), En handfull stoft (Evelyn Waugh) och Söner av ett folk (Väinö Linna) blir något för fansen av Lasse O’Månsson:

Förstaden Saffron Park låg på Londons solnedgångssida, lika röd och ruffig som ett solnedgångsmoln. Det var så varmt att man nästan kunde ha rostat kaffe på järnvägsrälsen. Måltiderna använde vi till att berätta historier.

– Ni påstår alltså, mr Maston, att ingen kvinna har lyckats föra den matematiska eller tekniska vetenskapen framåt?

– Jag heter Eugene Dawn.

– Blev någon människa skadad?

Den vintern trampades vägen till Koskela sällan upp.