En upprörd notis på Aftonbladets kultursida fångar mitt öga. Den amerikanske författaren James Frey, rubricerad som ”rovgirig”, uppges ha startat en bokverkstad  där han genom anställda skribenter ska massproducera kommersiell läsunderhållning. Citerad från The Guardian säger Frey: ”Jag gör detta av kärlek till litteraturen”. Denna replik menar Aftonbladet bör förvåna alla bokälskare.

Vi som en gång hänfört slukat Greven av Monte Cristo, De tre musketörerna och Mannen med järnmasken är nog inte särskilt häpna. Den penningsugne kulturentreprenören Alexander Dumas var omtalad för att ha skapat sin oblygt kommersiella underhållningslitteratur enligt samma process. Inhyrda medarbetare fick skriva brödtexten, Dumas svarade för grundidéer och konstnärlig uppiffning. Böcker bokstavligen vällde ur firma Dumas AB. Sammanlagt blev det 277 stycken, enligt en siffra jag sett någonstans. Åtminstone de tre ovan nämnda titlarna håller ju ganska bra klass.

Men James Freys kärlek till denna litteraturtradition har komplicerats. Knegarna vid hans löpande skrivbordsband klagar över usel betalning och deras namn måste hållas dolda för allmänheten – vilket måhända är ett än värre öde på dagens allt mer narcissistiskt präglade bokmarknad.

Freys industriförfattare kan möjligen trösta sig med att diktare som Homeros och William Shakespeare varit superkändisar för generationer, men ändå förblivit så anonyma att många tvivlar på att de ens existerat. Deras odödliga verk ska istället, enligt återkommande spekulationer, skapats av helt andra okända mästare. Vem vet? Kanske har pennans galärslavar i tidigare författarverkstäder fabricerat både Odysseus och Hamlet. Vore så fallet kan man åtminstone hoppas att de fick någorlunda lön efter förtjänst.

Hur Dumas lönade sina brödskrivare saknar jag kunskap om. Själv tjänade han storkovan. Men blev också gravt slösaktig, skuldberget växte snart större än intäkterna. En tid tvingades Dumas fly utomlands undan ilskna kreditorer. Rovgirigheten straffar sig själv? Fast några av hans böcker blev, som sagt, inte så pjåkiga.