Det är tydligen något med moderater och olja. Riktigt skitig olja.
Sofia Arkelsten, nya Moderaternas nya partisekreterare, ska nu av Riksenheten mot korruption synas i sömmarna för eventuellt mutbrott. Hon lät ju sig bjudas på en PR-resa till solen i Sydfrankrike av ett oljebolag häromåret. Och inte av vilket oljebolag som helst heller. Utan ett av de mer ökända i världen: Shell.
Denna multiinternationella koncerns skandalverksamhet i Nigeria borde väl inte undgått någon hyfsat insatt svensk riksdagsledamot. Särskilt inte Arkelsten själv, som pikant nog var Moderaternas miljöpolitiske talesman (!) vid tillfället.
Arkelstens märkliga agerande är ändå noll och intet mot partikollegan Carl Bildts. Hur han kunnat bli svensk utrikesminister med sina synder från Lundin Petroleum i bagaget är minst sagt förbluffande.
Som bolagets styrelseledamot 2000-2006 kom Bildt att kleta ner sig ordentligt i Sudan, där Lundin samvetslöst bedrev oljeutvinning enligt den cyniska konstens alla icke-regler. En lika utmärkt som skakande skildring om Lundin och Bildt finns att läsa i Kerstin Lundells bok Affärer i blod och olja (2010).
Liksom Sofia Arkelsten har även Carl Bildts oljeäventyr blivit föremål för rättsväsendets granskning. Men då handlar det förstås om en aningen mer avancerad rubricering: misstänkt inblandning i brott mot folkrätten.
Låt mig gissa att åklagarna i bägge fall till slut lägger sina undersökningar. Det är ändå det troligaste när det handlar om maktens kvinnor och män på denna nivå. Men även om brott inte kan styrkas i lagens mening, har dock Arkelsten utan tvekan visat brist på etik och omdöme. Carl Bildt ska vi inte tala om. Han är en vandrande moralisk och intellektuell ruin.
Något slags straff borde alltså vara befogat, tycker jag. Och tänker då jag givetvis på att ge Bildt och Arkelsten N.14 – tabletten som Dupontarna av misstag råkade svälja i Tintinalbumet Det svarta guldet.
N.14 gör att oljeprodukter exploderar. Intas samma tablett av människor börjar håret växa okontrollerat i alla möjliga färger och ur munnen kommer stora bubblor.
Symptomen är bisarra, fast verkar i övrigt vara helt ofarliga för människokroppen. Effektivt botemedel finns dessutom, uppfunnet av professor Kalkyl. Men det medlet ger vi till Bildt och Arkelsten först när de lovat att hålla sig borta från oljebranschen i fortsättningen. Moderater som får svart guld i blick tycks ju bara tappa huvudet.
Christian Dahlgrens Blogg 
Och folk gnäller på ”girigheten” hos Bengt Westerberg eller Mona Sahlin. Borde inte Carl Bildt vara minst lika hatad av flashback- och kvällspost-pöbeln pga detta? Fast dessa verkar välja sina offer. Allt ifrån Björklund-liberaler och högerut verkar vara en skyddas sfär. ^^
Jag har också tänkt på det. Helt obegripligt att Bildt kommit undan så lätt med Lundinhistorien. Jag minns att Per Ahlmark rasade i DN efter att Bildt utsetts till utrikesminister 2006. Ahlmark menade att det var en skandal att inte FP lade in sitt veto mot utnämningen av Bildt i regeringsförhandlingarna. Vilket givetvis borde skett, om FP haft kvar sin liberala kompass. Men vi vet ju hur det är med den saken…
När jag var ledarskribent på Borås Tidning skrev jag iallafall en serie mycket kritiska artiklar om Bildt och Lundin (detta var innan valet 2006). Men direkt efter att jag slutat ändrade tidningen linje. Så kan det gå.
Jag instämmer i dina åsikter om Bildt-Lundin-skandalen.
Intressant det där med att tidningar ändrar inriktning efterhand. DN anses ibland vara ”socialliberalismens högborg”. Själv uppfattar jag dock inte DN’s ledarredaktion som särskilt socialliberal utan tycker att det är svårt att urskilja den från Svd’s ledarsida. Jag tycker ofta de försvarar ökade klyftor, ökad övervakning och ökad komformitet. Men det kanske är jag som ser spöken, vad vet jag?
DN:s gamla tradition av kulturradikalism lämnar nog numera en del övrigt att önska, ja.
Precis. För varje sann socialliberal är tillgången till kunskap, kultur och en skyddad personlig sfär en hjärtefråga. Dn’s ledarsida liksom alliansen verkar vilja gå i motsatt riktning. Ändå finns det de som gärna porträtterar Reinfeldt och hans nya moderater som ”värderadikala”. Yeah, right. Det visar sig ju verkligen i deras administration av övervakningssamhället och utvisning av romer, eller vad säger du?
Jag säger bara: så är det. Tyvärr. Samtidens politiska klimat är dystert, motkrafterna få och svaga. Men om man ska lära något av historien så tycks pendelrörelsen åt ena hållet följas av en rörelse åt andra hållet. Så vem vet? Hoppet om förändring bör väl finnas ändå, tycker jag.
Pingback: Stå på dig Sofia Arkelsten! [Politik] | Min wordpressblogg