Ledarkommentar av mig i Östgöta Correspondenten (14/7) om att Linköping inte har bostäder åt färdigbehandlade patienter på Rättspsyk i Vadstena:

Psykiskt sjuka är också människor. Nog låter det som en självklarhet?

Men ännu finns en kvarlevande, fördomsfull attityd i välfärdslandet Sverige. Psykiska sjukdomar möts inte med samma respekt som kroppsliga och verkar ofta stigmatiserade mot dem som drabbas.

För ett antal år sedan kom plötsligt psykvården i brännpunkten för debatten. Några uppmärksammade våldsdåd av desperata människor med svåra själsliga problem ledde till krav på förbättringar. Det blev bakgrunden till Alliansregeringens psykiatrisatsning på 900 miljoner kronor per år.

Dessvärre har Riksrevisionsverket konstaterat att statliga bidrag till psykvården inte varit effektiva och bara haft marginell betydelse.

Att Linköpings kommun inte kan erbjuda bostad och därmed återanpassning för färdigbehandlade patienter på Rättspsyk  illustrerar att grundproblemet kvarstår: en av samhällets mest utsatta grupper tillmäts inte samma människovärde som oss andra.