Debatten om Folkpartiets SD-flirt i Olofström fortsätter.
I dagens Sydöstran riktar Ted Bergdahl, tidigare journalist och numera lokal V-politiker, tung kritik mot Folkpartiets gruppledare Emanuel Norén.
Norén krävde förra veckan att FP:s lokale ordförande Erika Nagy måste ta avstånd från sin samarbetsinvit till Sverigedemokraterna.
Men Norén var själv ordförande i partiet under valet 2002, då Folkpartiet i Olofström praktiskt taget profilerade sig som en slags surrogatversion av SD.
Eftersom Ted Bergdahls debattartikel inte ligger ute på nätet, har jag fått hans tillstånd att publicera den här på bloggen.
HYCKLERI PÅ HÖG NIVÅ INOM FOLKPARTIET I OLOFSTRÖM
När folkpartisten Erika Nagy i Olofström öppnar för ett samarbete med Sverigedemokraterna fullföljer hon en tradition som inleddes på allvar redan 2002.
Den dåvarande gruppledaren för Folkpartiet i Olofström, Bo Edenborg, flörtade hejdlöst med främlingsfientliga krafter trots invändningar från partiledningen centralt. Fisket i grumliga vatten har fortsatt sedan dess och ingen av partiets företrädare i Olofström har gjort något för att förändra politiken på detta område.
Därför är det hyckleri på hög nivå när den nuvarande gruppledaren, Emanuel Norén, hotar Erika Nagy med uteslutning om hon inte tar tillbaka sitt uttalande. Även om det förstås vore det enda rimliga.
Emanuel Norén och hans medföljare har genom åren haft många chanser att profilera sig som ett humanistiskt och tolerant parti. Istället har de fokuserat på idiotiska förslag som att införa knarkhundar i skolorna och slopa kaffeförmånen till kommunens anställda.
Att Emanuel Norén fördömer Erika Nagys uttalande är nog snarare att betrakta som ett resultat av påtryckningar från högre ort än verklig övertygelse. För det senare finns det bevis.
År 2002 gick Folkpartiet i Olofström till val med mer eller mindre skickligt kamouflerade främlingsfientliga budskap.
Gruppledaren Bo Edenborg ville utvisa flyktingar och invandrare som hade begått brott i Sverige. Även invandrare som var svenska medborgare skulle fråntas sitt medborgarskap och sparkas ut ur landet vid grova våldsbrott, tyckte Edenborg.
Han lade skulden för mordet på Fadime Sahindal på den svenska invandrar- och flyktingpolitiken, såg slöjor och andra främmande symboler som ett hinder för integration och försökte stoppa flyktingmottagandet i Olofström.
Politiken uppskattades av Sverigedemokraterna som uppmanade sina sympatisörer i Olofström att rösta på Folkpartiet. Det blev ett succéval för Folkpartiet som gick från tre till elva mandat i Kommunfullmäktige.
En av de nya FP-politikerna var Emanuel Norén som helt och fullt stödde Edenborgs politik. Norén hade vid den tidpunkten blivit ordförande för Folkpartiets lokalavdelning i Olofström.
Emanuel Norén är alltså i hög grad personligt ansvarig för den politik som Erika Nagy ger uttryck för. Under tio års tid har han inte lyft ett finger för att motarbeta den uppenbart främlingsfientliga synen inom partiets avdelning i Olofström.
Noréns bakgrund och passivitet föranleder ett antal relevanta frågor. Kan vi verkligen lita på att han innerst inne är emot främlingsfientlighet? Kan vi lita på att han själv inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna?
Ted Bergdahl (V)
kandidat till kommunfullmäktige i Olofström(Publicerad i Sydöstran 24/5)
Mer information:
Nagy (FP) får stöd av partikamrater (SVT Blekingenytt 24/5)
Dags för avbön eller avgång (ledare av Hans Bülow, Sydöstran 25/5)
Christian Dahlgrens Blogg 
Ja, hur vet vi att Emanuel Norén innerst inne inte är SD:sympatisör? Nu när 7-klövern accepterat Reformfördraget, mer känt som Lissabonfördraget, kan vi direkt köra på den överstatliga EU-lagen, där vi faktiskt har fullt fungerande och tillämpbara lagar kring tankebrott.
Det bästa hade varit att låta Emanuel göra ett lögndetektorstest, för att veta vad han tänker och tycker. Vi kan omöjligen låta denna man gå runt och fatta beslut, utan att veta om han avviker från det Korrekta. Visar han tendenser till ovilja mot Utveckling och Humanism, kan vi spärra in honom. Eller ialla fall ge honom någon form av vård, i.om att främlingsfientlighet är ett sjukdomstillstånd, som kan botas med kulturberikning. Eller så kan vi spärra in honom i något läger, något för oliktänkande.
Du jagar spöken, Ted Berghdal. Den enda som fiskar på s.k ”grumligt vatten” är du och dina gelikar, med den absurda viljan att ta reda på vad Emanuel Norén ”egentligen” tänker. Vad tänker du själv egentligen?
Ett 2000-årigt problem börjar göra sig smärtsamt påminnt; distinktionen mellan den egentliga folkviljan, och vad den politiska eliten betraktar som det bästa. Det är uppenbart att dessa två synsätt inte sammanfaller, någonstans. Vad ska styra? Den demokratiska modellen, eller de ”demokratiska värderingarna”? Vad anser du själv Ted Berghdal? Vet du bättre än de människor som röstar på Sverigedemokraterna?
Tänker du se till så att SD inte får någon reell politisk makt, alltså att de svenska medborgare som röstar på ett legitimt parti inte ska få något att säga till om? Tänker du, ”arbetare” och kulturmarxist samarbeta med nyliberaler för att hindra SD? Ah, jag glömde, SD är ju inget demokratiskt parti, de delar ju inte de ”demokratiska värderingarna”. Definierade av vem? Dig, Ted Berghdal, den självutnämnda eliten, eller majoriteten?
Ska vi utesluta dem som inte delar dina värderingar,de som inte håller sig inom ”demokratins ramar”?
Jag vet inte ens varför jag bemödar mig att gå i polemik, eller snarare få ett känsloutbrott, över den här sortens utspel. Jag kan tänka mig hur svaren kommer bli på Sydöstrans ”debattsidor”, där någon liberal som en stucken gris kommer börja tjuta och göra avbön, babbla om värdegrund etc. Det här handlar för min del inte om SD’s vara, utan om förljugenheten från den Politiska Korrekthetens apologeter, som kommer dragande med ett hyckleri av enorma proportioner. Det här landet är fyllt med människor som de facto inte vågar stå för det de tycker bakom stängda dörrar, med rädsla för repressalier från den Nya Klassen, kommunistvurmande journalister, batikhäxor och ”oberoende media”. Människor som är rädda för att någon ska stigmatisera dem och brännmärka dem genom att anklaga dem för vad de ”egentligen tycker”.
Demokratur = ett samhälle som till ytan är, dvs nominellt, en demokrati, men som i praktiken saknar en reell och vidare omfattande yttrandefrihet, som saknar en möjlighet för dissiderande politiska grupper att föra sin talan på lika villkor, som saknar ett fullt ut rättssäkert rättsväsende (där lagar och regler tillämpas och appliceras olika beroende på vilket politiskt läger man tillhör), där man riskerar att bli av med sitt jobb för sina åsikters skull, där man som dissident / dissiderande grupp riskerar att bli utsatt för politiskt våld av politiska motståndare (och där staten ser mellan fingrarna med detta).
Pingback: Folkpartiet och främlingsfientligheten « En rak vänster