Minns ni Paul Paljett? Den forne ungdomsidolen och flicktjusaren fyller 55 år på onsdag. Sahlin är det riktiga namnet, dock ej släkt med Mona – vilket hon nog är glad för.
Under 70-talet var han killen som bidrog till att ge Bert Karlsson luft under vingarna. Paul Paljett blev en av skivbolaget Marianns första kontrakterade artister och levererade schlagerpoppiga lättviktshitar som C´est la vie, Guenerina och Little Cherry. Några somrar glittrade Paljett i folkparkerna medan Skara-Bert räknade ihop intäkterna till sitt gryende imperium.
1980 gav Paul Paljett ut albumet ...passar galoscherna? En smått profetisk titel. Ty ett antal år senare, när solokarriären falnat och han hoppat in i dansbandssvängen istället, blev det dags att hjälpa Bert till nya höjder. Tillsammans med Ian Wachtmeister hade Skaramogulen bildat ett populistiskt missnöjesparti: Ny demokrati.
Inför lanseringen till riksdagsvalet 1991 behövdes en kampanjsång för att elda massorna. Resultatet blev singeln Drag under galoscherna (Häng med, häng med) av Ny demokratis officiella ”husband” Bert-Ians. Som i realiteten var Paul Paljett. Han hade också komponerat låten (finns att höra som en otrevlig påminnelse här).
Dessa musikaliska galoscher ackompanjerade sedan Ny demokratis väg genom valrörelsen till en vågmästarställning i riksdagen. Där utmärkte sig partiet främst genom allt hämningslösare främlingsfientliga utfall.
Bert Karlsson påstod exempelvis i tal efter tal att invandrare begick 80 procent av all kriminalitet i Sverige, att ”zigenare” gjorde sig skyldiga till 90 procent av brotten mot pensionärer, ”att det finns många som utnyttjar vårt system genom att turista här”, att flyktingpolitiken kostade allt mellan 40 till 80 miljarder kronor om året (siffrorna varierade beroende på grad av ilska och dagsform), att Bengt Westerbergs dotter förhoppningsvis skulle bli ”smittad av en flykting” med hiv, etc.
Idag är Ny demokrati lyckligtvis dött och begravet. Själv jobbar Paul Paljett på Fonus. Man kan väl se det som ett litet utslag av poetisk rättvisa.
Men förklara den kollektiva minnesförlust som gjort att Bert Karlsson till synes obefläckad kunnat segla vidare i offentligheten! Det som skiljer Skara-Berts främlingfientliga uppviglingsretorik då, från Jimmie Åkessons nu, är ju praktiskt taget bara en fråga om millimetrar.
Christian Dahlgrens Blogg 
Det som skiljer Ny Demokratis flyktingpolitik från alla dagens partier är inte mycket alls. Det behövs en översyn av flyktingpolitiken men ingen vågar ta i frågan. Att med odemokratiska medel stänga ute SD är lika idiotiskt som det är barnsligt. Att tala om SD och deras historia är bra och relevant men ta också upp Vänsterpartiets historia. Nu fotas Ohly på affisch med de rödgröna men hur många liv har kommunismen på sitt samvete, räkna själv! Invandrare är välkomna hit, en öppen värld är bra, men att inte låta oliktänkande komma till tals är ge näring åt en tickande bomb. Någon politiker måste ta täten och ställa krav på alla som bor och arbetar i landet, de första som gör det är modiga och kommer att få massor av kritik. De flesta partier förstår att det behövs en förändring, men ingen vill ta upp frågan av rädsla för att förlora röster. De förlorar röster för att medierna vill hänga ut någon, det säljer! Cyniskt men sant! Jag tror få av väljarna begriper medierna makt och därför ställs de inte till svars heller.
Fram för en öppen, där ordet är fritt på riktigt, inte som i Sverige!