Nyligen bötfälldes en privat TV-kanal i Turkiet för visning av den tecknade serien Tintin utan att ha pixlat kapten Haddocks pipa. De turkiska myndigheterna ansåg att Haddocks bolmande sände fel röksignaler till barnen. 

Sånt händer aldrig här. Vi är ju inte Turkiet, gudskelov. Svenska staten avhåller sig från att ingripa mot företeelser som tobak, alkohol och svordomar i barn- och ungdomskulturen. Ingen dras i domstol för dylika ting. Absurda tanke. Tänk vilket ramaskri det annars skulle bli. 

Istället idkar våra förlag frivillig självcensur med liv och lust. Det har gått så långt att författarna börjar kvävas av moraliserandet, enligt ett reportage i tidskriften Vi läser.

”De unga redaktörerna är så politiskt korrekta. Jag fick inte ens skriva att gubbar satt och rökte på kafé i Milano i Ludde gör en Zlatan”, suckar Viveca Lärn som nu överväger att lägga av med barnlitteraturen. 

Inger Brattström skrev i en ungdomsbok om hur en 16-åring drack starköl. Det skulle hon aldrig gjort. Förlaget krävde ändring till lättöl. Frida Nilsson tvingades stryka ett avsnitt där en gubbe blev salongsberusad av pilsner. Först när hon tagit ifrån gubben pilsnerflaskorna och skrivit att han förätit sig på geléhallon (!) kunde boken gå i tryck. 

Löjligt och beklämmande, kan tyckas. Samtidigt sticker det lite i näsborrarna av unken morgonluft från 30-talet. Vad säger det om vår tid när gamla etatistiska rottingidéer om folkuppfostran und gesundheit tagits till heder av marknadskrafterna? Hotet mot den konstnärliga friheten kan uppenbarligen ha fler skepnader än islamistiska angrepp på Lars Vilks och hans blasfemiska rondellhund.

Uppdatering:
Missa inte När MÅLLGAN griper in, träffsäker och mycket rolig satir signerad ”Ankan” i Expressen här.