Det till synes omöjliga blev plötsligt verklighet. Spyker får köpa Saab av GM.
Den hårt prövade personalen på fabriken i Trollhättan, som tvingats åka en känslomässig berg- och dalbana mellan hopp och förtvivlan, jublar förståeligt nog. Spykers vd Viktor Muller sprudlar av optimism. Näringsminister Maud Olofsson skiner som vore sommarsolen redan här.
Och GM? Drar väl en suck av lättnad och tvår sina händer.
Det känns trist att vara glädjedödare. Men den här affären måste räknas som en av bilbranschens absolut mest osannolika. En förlusttyngd holländsk marginaltillverkare köper en ännu mera förlusttyngd svensk (eller rättare: amerikansk) nischtillverkare, som aldrig varit lönsam ens under högkonjunktur.
När lilla Saab varken fick snurr på hjulen med draghjälp från Wallenbergsfärens Scania, eller som integrerad del av biljätten i Detroit, vad kan då pytte-Spyker bidra med? Glada tillrop? Den industriella logiken är minst sagt svår att greppa.
Upplägget på dealen mellan Spyker och GM känns inte heller vidare övertygande. Snarare ter sig finansieringen som ett äventyrligt gungfly. I praktiken lånar GM ut pengar till Spykers köpeskilling i form av preferensaktier. Återbetalningen ska ske inom en fyraårsperiod. Inga problem, påstår Viktor Muller. Han hoppas klara skivan genom att Saab då ska ha börjat leverera plussiffror i bokföringen. Oddsen på det?
Ur ett vidare perspektiv osar det hela även katt rent politiskt. Eftersom GM de facto gjort upp med Spyker, hamnar Alliansregeringen i en sorts utpressningssituation. Vad kan man nu göra, annat än att gå i god för det där maffiga lånet från Europeiska investeringsbanken (EIB) till Saab på dryga fyra miljarder kronor? Detta är ju ett avgörande villkor för affären.
Möjligheten att säga nej är obefintlig. Såvida man inte har lust att stämplas som Saabs dödgrävare. Och det är knappast något Alliansregeringen har råd med under ett valår, då borgerligheten – och i synnerhet näringsminister Olofssons Centerparti – redan hänger på repen opinionsmässigt.
Men för väljarna är risken överhängande att det kommer surt efter. Garantin för EIB-lånet är ju utskrivet på oss svenska skattebetalare. Statssekreterare Jöran Hägglund (C) intygar att han har ”trovärdiga säkerheter” som pant. Vilka är då de? Reservdelslagret? Skrotvärdet på fabriken?
Pengarna från EIB är dessutom öronmärkta för utvecklingen av ny miljövänlig teknik, som motorer. Varifrån Spyker ska få resurser till övrig produktutveckling, för att inte tala om den dagligt löpande driften, är inte klarlagt. Det handlar om många miljarder. Viktor Muller säger sig dock ha finansiärer i kulisserna. Okända, hemliga personer…
Frågetecknen är många. Besvärande många. En nykter bedömning måste komma till slutsatsen att det inte luktar så lite ruffel om alltihop. Rimligen förlängs bara plågan för Saabs anställda när de kalla realiteterna obevekligen sätter in. Därutöver skadas samhällsekonomin, näringslivet och framtidens jobbtillväxt då den nödvändiga strukturomvandlingen i Västsverige fördröjs ytterligare ett antal år.
Christian Dahlgrens Blogg 
Victor Mullers finansiärer är fortfarande okända för allmänheten och det finns trovärdiga spekulationer om att Antonov-familjens pengar har flyttats från rollen som aktiekapital till lånekapital. Enligt Dagens Industri gjorde SÄPO en utredning av Spykers ryska finansiärer där dessa sammankopplades med pengatvätt och ekonomisk brottslighet. Utredningsrapporten lades fram för svenska regeringen, som inte tog så allvarligt på utredningsresultaten. SÄPO lade då fram rapporten för den amerikanska regeringen som inte heller såg allvaret i dess innehåll. Det var först när FBI därefter fick ta del av rapporten som den amerikanska regeringen reagerade och stoppade försäljningen av SAAB till Spyker den 18:e december, 2009. Min slutsats är att den svenska regeringen och GM har delgivits information om Spykers finansiärer och valt att godkänna dessa. Vi får hoppas att Victor Muller har lyckats få pengar till SAAB-köpet från Spykers andra huvudfinansiär, den Abu Dhabi-baserade fonden Mubadala, istället för från den ryska maffian.
Ja, vi får verkligen hoppas att inte några skumma ryssar fortfarande är inblandade, Fredrik. Men med Muller kan man nog förvänta sig vad som helst. Sannolikhet är det bara en tidsfråga innan det här kommer att spricka, affären och ägaren känns helt enkelt inte seriös. Mest tragiskt för Saabs anställda förstås. En ordnad likvidering hade nog trots allt varit att föredra.
Ytterligare lite intressant info om Muller finns här:
http://www.dn.se/ekonomi/victor-muller-har-en-brokig-historia-1.1035108