Och även Spykers försök att köpa Saab åkte alltså i diket. Den som är förvånad kan ju räcka upp en hand. Precis som med Koenigsegg – en minst lika osannolik intressent – spelade GM antagligen bara artigt för galleriet. Som för att demonstrera att man verkligen uttömt alla möjligheter att låta Saab leva vidare. Tack, vi fattar. 

Nu är det avveckling som gäller. Givetvis ett tungt och ledsamt besked för bolagets anställda. Julen blir bister i Trollhättan. Men ödet som väntade var, krasst sett, redan skrivet på fabriksväggarna. Saab har egentligen alltid varit något av ett svart ekonomiskt hål, både för GM och den tidigare ägaren Wallenberg (läs om bakgrunden här). 

Bara det senaste året har Saab gått med över fyra miljarder kronor i förlust och försäljningen är nere i 30 000 bilar. I en bransch med stenhård konkurrens och kraftig överkapacitet säger det sig själv att ekvationen var omöjlig. Saab är en blygsam spelare på personbilsmarknaden och det lilla märkets försvinnande är en anpassning till nya realiteter.

Vad vi bevittnar är inte enbart att en bit av vår gamla industriella folkhemsidentitet går i graven. Utan också en global omstrukturering över hela fältet. Att japanska Toyota tidigare i år övertog tronen från GM som världens största personbilstillverkare är illustrativt. Likaså att Volvo PV förmodligen snart blir kinesiskt. Allt mer av denna stolta industrigren håller på att förskjutas till Asien – precis som en gång blev fallet med varven. 

Frågan är vad som ska hända med Trollhättan. Kallt uttryckt kommer Saabs nedläggning alldeles för sent. Trollhättan hade mått mycket bättre idag, om den ständiga förlustmaskinen Saab stängts av mycket tidigare. Varken ekonomiskt och företagsmässigt har det i grunden varit motiverat att fortsätta år efter år med att sluka resurser, som kunnat investeras i utvecklingen av mer livskraftiga verksamheter. Istället har Saab likt en dominerande gökunge trängt undan näringsetableringar med ljusare framtidsutsikter. 

Det är gigantiska subventioner från Wallenberg och GM som hållit Saab rullade. Näringsminister Maud Olofsson (C) pratar om att Saabs anställda borde bygga vindkraftverk i sin gamla fabrik. Det vore ju en ironi.

Alla dessa vindsnurror som nu är politiskt mode hade ekonomiskt blåst omkull direkt, om det inte vore för statliga bidrag på skattebetalarnas bekostad. Från en subventionsindustri till en annan. Nog är den luttrade personalen på Saab värda en bättre giv.