Så har det ”avslöjats”. Sverigedemokraterna har representanter med bakgrund i grupperingar där det idkas nazism, vulgärnationalism och rasism.

Det är TV8-programmet Adaktusson som funnit att SD har tre sådana okristliga kandidater på listorna till det förestående kyrkovalet.

En av dessa figurer huserar i Göteborg och kommer närmast från veterannazisterna i Nordiska rikspartiet, som dyrkat Adolf Hitler sedan 50-talet.

En annan är verksam i Stockholm och har tidigare varit aktiv inom högerextrema Nationaldemokraterna (en mer oförblommerad främlingsfientlig avknoppning från Sverigedemokraterna).

Den tredje syndaren har också ett medlemskort från Nationaldemokraterna i garderoben och återfinns i Härnösand

SD:s partisekreterare Björn Söder rycker nu ut med brandslangen och betecknar Adaktussons fynd som ”en svartmålningskampanj mot Sverigedemokraterna”.

Svartmålning? Precis som om det skulle överraskat någon vilka gynnare som flockas i Björn Söders lilla otäcka parti. Är det möjligen ett slumpartat naturfenomen att just nazister och rasister tenderar att söka sig dit?

Det borde vara onödigt att påminna om det uppenbara. Men 1988 bildades ju Sverigedemokraternas som en direkt fortsättning på kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt.

BSS var uttalat rasistiskt och samlade allsköns folk ur den svenska extremhögern (de flesta dessutom rejält kriminellt belastade). Fram till 1995 hette SD:s partiledare Anders Klarström, tidigare nazikämpe med Nordiska rikspartiet som adress.

Inför valet 2002 fick Sverigedemokraterna ekonomisk förstärkning till kampanjkassan från Front National, den ökände antisemiten Jean-Marie Le Pens franska rasistparti. Samma år marscherade för övrigt Björn Söder i Front Nationals förstamajdemonstration i Paris.

Och så vidare, och så vidare. 

Hur mycket än dagens SD-ledning försöker piffa upp fasaden mot väljarkåren med ljusare färger, så kvarstår faktum. SD behöver inte målas svart, hela partiets bakgrund är det redan.