Och så var det valrörelse igen. Fast stoj, stim och heta debatter märker man inte mycket av.

Nej, kyrkovalet brukar sällan ha förmågan att sätta väljarnas hjärtan i brand. Förra gången det begav sig, 2005, var det endast 11 procent av de röstberättigade som grep möjligheten att påverka styret i den forna statskyrkan.

Vad göra åt denna vissna uppslutning?

Asarums och Ringamålas församlingar, belägna i Blekingekommunen Karlshamn, tror sig ha funnit receptet. För att öka väljarintresset lottas det ut presentkort bland folk som går till valurnan. Med ett värde av 200 kronor kan de sedan shoppa loss i lokala butiker.

Kyrkoherden Mats Lundgren förklarar i Radio Blekinge (11/9) att det annars är svårt att få väljarna engagerade. Det saknas frågor som bränner till. Alla partigrupper tycker ungefär likadant, menar han.

Verkligen?

Gäller det även Sverigedemokraterna, som nu satsar på att öka sin representation i kyrkan?

Om gängse kandidater har bekymmer med att formulera skiljeämnen och relevanta budskap i övrigt, borde de väl åtminstone ha någon klar ståndpunkt gällande vilket utrymme främlingsfientliga krafter bör ha i organisationen.

Sverigedemokraterna betraktar nämligen kyrkovalet som viktigt. Inte minst som en plattform för högre politiska målsättningar. Som de själva förkunnar på sin hemsida bidrar varje SD-röst ”till att stärka partiets ställning inför kommande riksdagsval. Ju bättre det går i kyrkovalet ju bättre är förutsättningarna för riksdagsvalet nästa år!”.

Personligen är jag varken medlem i Svenska kyrkan, eller ens religiös. Ändå kan jag inte låta bli att undra: om inte intoleransens nakna företrädare ger skäl nog för övertygade kristna humanister att resa motstånd och mobilisera väljare – vad krävs då?

Detta tragikomiska försök att fiska röster genom att vifta med presentkort gör knappast heller situationen bättre. I praktiken är det ju att underkänna den egna saken, att kyrkan inte förmår ta sig själv på riktigt allvar.

Förvisso må Asarums och Ringamålas församlingar vara blygsamma till storleken. Men signalen de sänder ut till resten av landet riskerar att få desto större betydelse, då man bidrar till att ytterligare sänka respekten för kyrkovalets vikt i allmänhetens ögon. Och vilket parti lär väl tjäna på det?

Dessutom borde sådant ogenerat schackrande med våra demokratiska processer vara djupt ovärdigt för Svenska kyrkan i synnerhet.

Missminner jag mig inte, så spelar väl Jesus en tämligen central roll för församlingsverksamheten. Var det inte han som en gång statuerade exempel genom att driva ut månglarna ur templet?

Men i Blekinge drar hans anhängare istället in månglarna i kyrkan. Ridå.