Senaste numret av husorganet Svenska Tennismagasinet har anlänt. Som alltid lika välmatad med spännande artiklar. Särskilt glädjerikt för oss 70-talsnostalgiker (tennisens gyllene era, enligt min mening) är ett längre porträtt av Ilie Nastase. 

Denne legendariske rumän gjorde John McEnroe rangen stridig om ATP-tourens härligaste bråkstake. Liksom McEnroe var Nastase också en osedvanlig gudabenådad bollbegåvning.

Tyvärr slösade väl Nastase bort mycket av sin fenomenala talang. Han vann två Grand Slam-titlar i singel (US Open 1972, Roland Garros 1973). Men kunde sannolikt erövrat betydligt fler med hårdare disciplin och bättre fokusering. Välförtjänt världsetta blev han i alla fall i augusti 1973. 

December 1975 träningsspelade Nastase med Sveriges Davis Cup-lag inför den historiska finalen mot Tjeckoslovakien i Stockholm. Att det blågula teamet – med Björn Borg i spetsen – därefter för första gången lyckades ta hem den anskrämligaste av tennisbucklor bör nog alltså även ”Nasty” äras en smula för. 

Nastase avslutade proffskarriären 1985, 39 år gammal. Spelmässigt var han då sedan länge i utförsbacken. Sista gången ”Nasty” rent meritmässigt gjorde väsen av sig i de största sammanhangen var 1976, då han föll i Wimbledonfinalen mot fenomenet Borg – som därefter oinskränkt regerade på All England Club till 1981!

Lite otippat måhända, men när Ilie Nastase lade racketen på hyllan så satte han sig till en början vid skrivmaskinen. Resultatet blev en deckare i tennismiljö, Tie-break (utgiven på svenska av förlaget Viva 1987).

Boken är faktiskt inte alls dum. Storyn är spännande och det litterära handlaget är definitivt inte sämre än vad Mankell, Marklund och många andra av våra egna deckarmånglare presterar. Mest intressant av thrillerns gestalter är den bedagade tennisstjärnan Koras – en insiktsfullt tecknad, lätt maskerad version av Nastase själv! 

Hittar ni Tie-break på något antikvariat så tveka inte. Själv fann jag mitt exemplar på Röda korset i Karlskrona för fem spänn…