La Bohème, Trollflöjten, Figaros bröllop – för att inte tala om den in i absurdum pompösa Nibelungens ring… Nä, tack!

Länge betraktade jag opera som en urmodig, hopplös teatral och – ärligt talat – lite fjollig konstform.

Men en sommardag för några år sedan råkade jag slå på TV:n och fastnade motvilligt fascinerad framför uppsättningen Nixon in China, en modern opera baserad på USA-presidenten Richard Nixons besök i Maos Kina 1972.

Tematiken gjorde susen. Det här kunde jag ju relatera till. Den konstnärliga iscensättningen i musik, sång och skådespel gav faktiskt en fördjupad dimension åt detta geopolitiska schackdrag.

Än mer spännande ska det bli att se Al Gores växthuseffektvarning En obekväm sanning i operaversion.

J D McClatchy filar nu på librettot och Giorgio Battistelli komponerar musiken. Premiär är planerad till 2011 på självaste La Scala i Milano.

Vem har sagt att opera skulle vara något konservativt och mossigt? Det är skönt att tvingas ompröva gamla fördomar.

(Borås Tidning 2008-07-14)