Efter envis kritik och tilltagande väljarflykt, meddelar vänsterpartiets ledare Lars Ohly att han nu slutar kalla sig kommunist. Dock utan att på något sätt avsvära sig tron på kommunismens idéer.

Av en ren händelse har vi på redaktionen precis mottagit ett brev från en person, som i likhet med Ohly känner sig utsatt för omgivningens ideologiska fördomar.

Ett utdrag:

I hela mitt vuxna liv har jag varit en övertygad nazist och aldrig skämts ett dugg för det. Nazismen är egentligen en trevlig ideologi som vill alla väl. Tyvärr har nazistbegreppet kidnappats av folk som försöker göra det liktydigt med diktatur och förföljelse.

OK, visst skedde mycket felaktigheter i Hitlers Tyskland. Men våldsförhärligandet, anfallskrigen, Auschwitz och andra olyckliga företeelser i Tredje riket har förstås ingenting med riktig nazism att göra. Grundidéerna är jättebra, tyvärr fick Adolf Hitler det mesta om bakfoten.

Självklart tar jag helt avstånd från honom idag. Redan på 30-talet var jag förresten väldigt kritisk, skall ni veta! Jag åkte förvisso ofta på nazistiska bjudresor till Berlin.

Men under mina många möten med Goebbels och Göring sade jag alltid ifrån på skarpen att de måste vara snällare mot judar och oliktänkande. Tråkigt nog tycks ingen annan mer än jag själv minnas detta, men jag svär på att det är sant!

Efter Tredje rikets fall 1945 har opinionsklimatet varit mycket kärvt för oss nazister. Ständigt dessa missförstånd, och mina grannar tittar så konstigt på mig.

Därför har jag efter moget övervägande beslutat att sluta kalla mig nazist. Etiketten känns som ett hinder. Men jag kommer naturligtvis aldrig att överge mina ideal om ein Volk, ein Reich, ein Führer och visionen om ett genom rashygien harmoniskt fungerande samhälle.

Vi tackar för inlägget ovan med att sända brevskrivaren I. Nori ett exemplar av Strindbergs bok En dåres försvarstal.

(Borås Tidning 2005-11-01)