”En tom taxi stannade framför underhuset och mr Attlee klev ur.”

Så sade Winston Churchill en gång om labourledaren Clement Attlee – av Churchill även kallad ”ett får i fårakläder”.

Man avundas knappast den stackars Attlee, som hade oturen att ha de giftiga kvickheternas mästare som sin främste politiske motståndare. Inte undra på att Attlee framstod som en blek figur, när han tvingades dela scen med den färgstarke bulldoggen Churchill.

Dennes hjältemodiga insats under andra världskriget är väl bekant, men tories har även producerat andra konservativa statsmän av förnämlig kaliber; Benjamin Disraeli, Edward Heath och järnladyn Margaret Thatcher, för att nämna några.

Efter att Thatcher tvingades bort efter en intern partirevolt 1990, har dock tories hamnat i en allt brantare utförsbacke. Inför valet 1997 framstod partiet som sönderregerat efter 18 oavbrutna år vid makten. Mittfältaren Tony Blair golvade den brittiska högern och den har inte rest sig än.

Thatchers tame efterträdare John Major försvann och ersattes av den okarismatiske William Hague, som efter ännu ett förlustval 2001 fick ge plats för Iain Duncan Smith. Dennes enda framgång är att han distanserat Attlee i rollen som fåret i den tomma taxibilen.

Den sämste ledare partiet haft, lär Thatcher ha sagt. Trots att Blair tappat mycket av den brittiska allmänhetens gunst efter en rad motgångar, har Duncan Smith varit helt oförmögen att koppla greppet om den skadeskjutne premiärministern. Istället har liberaldemokraterna seglat upp som det främsta oppositionspartiet, medan tories numera mest liknar en sekt av fanatiska EU-motståndare.

Glömt är tydligen Churchills plädering för ett enat Europa och att Edward Heath förde Storbritannien in i EU. Partikongressen i Blackpool nyligen var snarast att karaktärisera som en anti-europeisk festival.

”Fortfarande finns dock en kärna av både förnuft och traditionellt konservativt statsmannatänkande i detta parti”, skrev den gästande Carl Bildt efteråt.

Hoppas går ju. Men vägen till en comeback på 10 Downing Street synes mycket lång.

(Borås Tidning 2003-10-30)